Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående givit, tar han sin tillflykt till den hypotesen, att de ryska
arbetarna ”hypnotiserats” av revolutionens slagord (s. 226).
Sådana undergörare äro väl bolsjevikerna knappast, att de på detta
sätt kunna hypnotisera en hel klass till att under åtta år med
bortseende från svält, köld och nöd, ”av tillgivenhet” hänga fast vid
bolsjevismen. Men icke nog härmed: Den hypnotiserade arbetaren,
vilken i första kapitlet framställts såsom kadaverdisciplinens slav,
”har sedan revolutionen märkbart rätat på ryggen och rest
huvudet” (s. 228). Förf:s kolartro på att ett folk, som lidit så
ohyggligt som det ryska, skulle kunna ”med en rent extatisk
pingstvänsaktig trosglädje” hålla fast vid de kommunistiska idéerna, därest
dessa idéer burit så ruttna frukter, lärer knappast någon tänkande
människa kunna dela.
I känslan av det fullkomligt ohållbara i hela denna framställning
tillägger emellertid förf. (s. 254), att ”arbetarnas ställning
konsekvent förbättrats” under de senare åren. ”Detta är lönlöst att
bestrida”. Med hartassen strykes här ut kontentan av de föregående
kapitlen. Ty det är just den konsekventa förbättringen, som
markerar utvecklingens tendens och som är ofantligt mycket viktigare att
framhålla, för bedömandet av bolsjevismens framtidsutsikter, än alla
de av förf. anförda, i och för sig mycket roande anekdoterna och
citaten. Och även stämningen på landsbygden är nu inte värre
än att man ”får akta sig för att draga några förhastade slutsatser
därav” (s. 262).
Ännu en ”speciell omständighet” anser sig emellertid förf. behöva
uppmuntra de läsare med, som av talet om proletariatets vinstkonto
kanske blivit en smula decouragerade: ”Själva samlevnaden inom
partiet börjar bli allt mindre kamratlig... Det knakar i
partifogarna... kvaliteten sjunker... kommunisterna kännas igen inte
bara på sina skinnjackor och sina sporrar och inte bara på sitt
odrägliga översitteri, utan först och främst på sitt förgrämda och
förbittrade humör.” Det är sant, att bakom kommunismen ligger
ett allvar i kamp och arbete, som i allmänhet alldeles omöjliggör
för partimedlemmarna att hänge sig åt nöjen eller, som K. förut
skrivit, leva i ”sus och dus”. Men detta innebär ingalunda, att det
ryska livet är ”över all beskrivning mulet och grått — det rent
av starkaste intryck man (förf.) får av det nya Ryssland” (!)!.
Motsatsen är förhållandet, vilket också gör, att flertalet utlänningar
som komma dit — t. o. m. ur borgarklassen — längta tillbaka igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
