Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Strand, Sven G.: Ung Ofeg som nietzschean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG OFEG SOM NIETZSCHEAN 39
Varje medgivande åt svagheten är tydligen lika förhatligt för
bägge; de ha samma beundran för styrkan och makten. Från
tanken att de svaga skola besitta jorden tar Ola Hansson lika bestämt
avstånd som Nietzsche. Intoleransen och förföljelse- och
bestraff-ningslnsten ansåg Nietzsche vara synnerligen "atmärkande för
kristendomen. Framförandet av den kritiken är han ju icke ensam oon,
men han presterar ett övertygelsens patos som knappast någon före
honom. Samma anklagelser riktar också Ola Hansson mot
kristendomen. Han gör det emellertid i en ganska lugn, man ville nästan
säga saklig ton, dock utan att mer preciserande gå in på detta
kapitel. Man saknar Nietzsches kraft och intensitet. Ola Hansson
nöjer sig med ett kort och torrt konstaterande, att när slavarna
koanmo till makten, så "brände de på bål och hängde i galgar alla
som ej ville tro deras tro".
På ett ställe lämnar Ola Hansson en mycket bitande och elak
karakteristik av de kristna. Vid första anblicken se de ut som
lönliga illgärningsmän med orena samveten. Som förut framhållits var
en av de anklagelsens pilar, som Nietzsche avsköt mot kristendomen,
riktad mot dess tendens att försumma och negera de jordiska,
mänskliga värdena. I stället sattes en strävan mot något överjordiskt
och hinsides. Ola Hansson väljer nästan lika starka ord som
Nietzsche för att utmåla de kristnas livsfientlighet. Råkar någon bland
dem le, slutar leendet i en "spöklik grimas", ty det är inte tillåtet
att le. Alla jordiska känslor mellan kvinna och man äro
strängeligen förbjudna. Inför dem skäms man och darrar av rädsla att ha
begått någon otillåten handling. Det är Nietzsches avsky för osunda,
livsfientliga och livsskadande ideal, som här går igen. Man
återfinner mycket av Nietzsches djärvaste, aggressivaste anfall mot
vissa moraluppfattningar, fastän dock Ola Hansson vanligtvis
tvekar att dra alla konsekvenser, som erbjuda sig.
Ola Hanssooi skildrar de kristna som sjuka, därför att de
förgiftats av syndkänslan. "Av denna ha de gjort brillor, genom vilka
världen ter sig skum och förvriden." De våga inte tilltro sig själva
förmåga att avgöra vad som är rätt och orätt. I stället tro de sig
följa överjordiska morallagar, som i grund och botten ingenting
annat äro än utslag av deras egen svaghet och feghet. Också här
känner man igen den tyske läromästaren. Nietzsche menade, att
kristendomen genom införandet av syndabegreppet hade förvridit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
