Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Olberg, Paul: Arbetslöshetsfrågan i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 PAUL OLBEEG
tionaliserade industrin sysselsatta arbetarna under år 1922 ökats
blott med 7,3 %, år 1923 med 7,4 %.
Enligt sovjetofficiell statistik har to«tala mängden av inom den
nationaliserade storindustrin sysselsatta arbetare under 21/^ år —
från oktober 1922 till juni 1925 — ökat med 33 % (från 981,074 till
1,508,000), under det antalet arbetslösa tredubblats (från 212,913
till 600,000).
Härav framgår med klarhet att sovjetstatens ekonomiska politik —
trots enorma möjligheter — misslyckats att mildra arbetslösheten
genom lämplig organisation och utvidgning av industrin.
Reglerandet av näringslivet genom statsorganen är med få undantag av rent
foQ:’mell natur. Ty den sovjetiska ekonomiska politiken saknar
planmässighet. Den ekonomiska utvecklingen under de senaste två åren,
under vilka en stegring av produktionen är att anteckna, sker
huvudsakligen efter sina egna lagar.
Under det nuvarande systemet med statskapitalism och
kommunistisk diktatur kan näringslivet inte ens uppsuga en någotsånär
nämnvärd del av befolkningstillväxten. Ensamt på rena
landsbygden uppgår denna tillväxt årligen till 2,300,000 personer, av vilka
inte alla kunna förvänta sin existens inom lantbruket. Enligt
uppgift i Pravda den 10 okt. 1925 måste 350,000 av dessa söka sig till
städerna och där utöka de arbetslösas skaror. Därför kommer
arbetslösheten i Ryssland att under lång tid utgöra ett kritiskt problem.
Vi skola så se på sovjetstatens åtgärder för bekämpande av
arbetslösheten. Ursprungligen fullföljde den ryska regeringen uppgiften
genom en arbetsförmedlingsbyrå, som instiftades genom dekret av
den 2 dec. 1922 för att med monopolitiska rättigheter reglera
arbetsförmedlingen. På detta sätt trodde man sig kunna hindra
arbetslösheten från att någonsin få fotfäste. Förmedlingen var
emellertid av olika orsaker, som vi här inte kunna ingå på, inte alls
vuxen sin stora uppgift. Så småningom har den till stor del
förlorat sin betydelse som arbetsförmedlingsorganisation. För
närvarande spelar den verkliga arbetsförmedlingen genom den en ringa
roll. Så har t. ex. under första kvartalet 1925 i Moskva blott 19 %
av de arbetslösa fått anställning genom byråns förmedling, i
Leningrad 37 %, i provinsen 49 %. Till stor del är o de arbetslösa tvungna
att söka arbete utan varje som helst organisatorisk förmedling. För
yrkesskickliga arbetare gäller denna praxis redan sedan februari
1923. Övrigt lönarbete regleras sedan juli—augusti 1924 fritt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
