Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Karleby, Nils: Fetischism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETISCHISM
77
rätt att efter behag förfara med sin egendom, där den av alla
statliga och organisatoiriska skrankor ohämmade fria konkurrensen
mellan oJika företag och mellan arbetarna inbördes härskar. Detta var
Marx’ karakteristik. Det är också den enda mening, vari det
rimligen och korrekt kan användas. En annan definition skall alltid
visa sig leda ut på gungfly och bli rent godtycklig. Praktiskt
kommer den att innebära, att man i ett givet fall icke kan komma längre,
än hänsynen till de ’’borgerliga" samhällsgruppernas faktiska makt
och betydelse betingar. Men det är ingen definition och ingen
princip.
Detta system medför vissa sociala koinsekvenser, rovdrift med
arbetskraften, arbetslöshet, periodiska kriser på grund av den bristande
översikten över samhällsbehoven, etc. Om jag nu säger, att dessa
konsekvenser icke kunna upphävas utan att dess förutsättningar
upphävas, det vill säga att de i dem inneslutna problemen icke kunna lösas
inom den kapitalistiska ordningens ram, så är detta alldeles riktigt.
Men man bör giva akt på den logiska kullerbytta, som här brukar slås.
Vad jag sagt, är i grunden icke annat än det självklara, att
problemen icke kunna lösas såvida jag underlåter att ingripa. Varje
ingripande genom statliga eller genom organisatoriska åtgärder
innebär nämligen ett upphävande av det den absoluta
egendomssuveränitetens och frikonkurrensens system, som utgör den typiska
kapitalistiska ordningen. I och med att jag låter bli att lämna problemen åt
sitt öde och i stället griper mig an att genom lämpliga åtgärder lösa
dem, har jag, så långt ingripandet går, begivit mig utanför den
kapitalistiska ordningens ram, faktiskt upphävt de kapitalistiska
förutsättningarna.
Uttrycket om de inom den kapitalistiska ordningens ram olösliga
problemen innebär alltså, så långt det är riktigt, i grunden inget
annat, än att jag måste ingripa mot det onda, om jag vill övervinna
det. Det är icke så värst skarpsinnigt! Det betyder i dagligt tal
förmodligen ungefär att ett ur arbetarens synpunkt
tillfredsställande samhälle blott kan vinnas, i den mån arbetarklassen har makt
att gestalta. Men för denna mening är termen ett fullkomligt
vilseledande uttryck.
Arbetslöshetens sociala problem ligger ju uti det nödläge, vari
arbetaren råkar. Om nu detta nödläge förebyggets genom en väl
ordnad försorg för det fall att arbetsbrist inträffar är detta sociala
problem löst. Att detta han ske med det givna välståndet i det nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
