Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Sandler, Rickard: Nils Karleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLEBY, dä en 17-årig typograf,
^ l\ mötte jag som lärjunge i Brunnsvik. Av vår första
sam-f varo har jag i behåll intrycket av en ovanlig ljus
klarhet hos intellektet och av en karaktär med allaren fasta konturer.
I våra överläggningar och vårt arbete tog han del med en överlägsen
lätthet, som verkade ursprunglig gudagåva. Men hans väsen var ej
ynglingalätt och lekfullt fladdrande ’’begå^oiing’’. Han hade redan
en målmedvetenhet och fast inriktning, som röjde äkta forskarsinne.
Växlande blev Karlebys korta bana. Många och olikartade
voroi de arbetsuppgifter han hade att brotta^^ med, samtidigt som han
förde sin sega uthålliga strid för att bevara de livets krafter han
gjorde så rikt brulv av.
Under åtskilliga år rörde sig hans verksamliet till största delen
utanför mitt synfält, och jag har föga att av egen erfarenhet säga
därom. Jag vet att han som studieledare under sin
Stockholmsvistelse strax efter Brunnsviksåret lämnade varaktiga intryck efter
sig. Och jag hörde senare, vilken respekt den ungdomlige
huvudredaktören tillvann sig i Hälsingborg.
Men från 1920 och socialiseringsnämndens tillkomst ha vi fått
mycket att skaffa med varandra. Det är dessa år av samvaro och
samarbete i mognare år som lärt mig förstå vilken stark ande nu
upphört att verka. Nils Karleby hade kring sig ett kraftfält, som
måste, var han än befann sig, starkt påverka omgivningen.
Det kunde kanske tyckas vågsamt att kalla denne unge autodidakt
med Brunnsviksmärket som enda lärdomstecken till uppgiften som
sekreterare i socialiseringsnämnden. Men den dåvarande
ordföranden fann icke sekreterarens vågstycke större än sitt eget och har
aldng haft anledning ångra sin uppfattning den gången. Långt
därifrån, att Karleby var miogen för sin uppgift. Han var härligt
omogen, stående i sin mest sjudande växtkraft, och många voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
