Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Wigforss, Ernst: Ett livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 ERNST WIGFORSS
ram. Det är ett hyende under tankelättjan hos den till
temperamentet revolutionäre. Han befriar sig därigenom själv från tvånget att
undersöka de praktiska åtgärder som möjligen skulle kunna röja
undan ett missförhållande. Men det är också en hjälp för den i
själ och hjärta konservative socialdemokraten, som avvisar alla
förslag till radikala åtgärder genom en hänvisning till att det där inte
är praktisk politik utan hör hemma i arbetet för socialismen —
vilket ju å sin sida inte har något sammanhang med dagens
reformsträvanden. Och rent teoretiskt träffar Karleby nog prick, när han
resonerar som följer:
’^Varje ingripande genom statliga eller organisatoriska åtgärder innebär
nämligen ett upphävande av den absoluta egendomssuveränitetens och
frikonkurrensens system, vilket utgör den principiella kapitalistiska ordningen. I och
med att jag låter bli att lämna problemen åt sitt öde och i stället griper mig
an att genom lämpliga åtgärder lösa dem, har jag, så långt ingripandet går,
begivit mig utanför den kapitalistiska ordningens ram, faktiskt upphävt de
kapitalistiska förutsättningarna. Vad jag sagt är i grunden icke annat än det
självklara, att problemen icke kunna lösas, såvida jag underlåter att ingripa.’’
Men jag tror att Karleby här förbiser att både socialisterna och deras
motståndare vid sina resonemanger bruka orden i mycket mera
modifierad betydelse än en skarp och abstrakt precisering av deras
begreppsliga innebörd kanske skulle medgiva. För båda är det
praktiskt taget så, att de skulle anse sig ha kommit bort från det ’
’nuvarande kapitalistiska samhället’’, om ett relativt stort mått av nya
socialistiska åtgärder hade förverkligats. Framför allt om detta
skulle tänkas ske inom en ganska begränsad tidsperiod. Men då
är det ganska naturligt, om både socialisten och anti-socialisten vid
diskussion av vissa samhällsproblem kunna vara ense om att de icke
kunna med framgång angripas utan att samtidigt en rad andra
också vinna sin lösning, varvid hela summan av förändringarna kan
förefalla så stor, att man tycker sig ha fått "ett annat samhälle".
Meningen med den kritiserade satsen blir då ingen annan än den, att
visserligen synas även "borgerliga" vara beredda att diskutera
möjligheten av ett visst samhällsingripande, så länge det betraktas som
en isolerad åtgärd, men om denna nödvändigtvis droge med sig
väsentliga ingrepp även på andra håll, skulle kravet vinna anhängare
endast bland "principiella socialister".
Det är möjligt att Karleby haft just det nu antydda försvaret
för den angripna formeln i tankarna, då han slutar sin kritik med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
