Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Wigforss, Ernst: Ett livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ERNST WIGFORSS
namnet ’Vinstbegär’’ åt varje önskan att vinna sin utkomst. Oeh
Karleby slår något väl hastigt samman flera olika sätt att reagera
gentemot vinstbegäret, då han söker fröet till föraktet för profiten
i den gamla sysslolösa aristokratins nedblickande på den simple
borgaren med hans näringsbekymmer. Den sidan av saken är
otvivelaktig. Men i den socialistiska världen torde det inte vara mot
den självständigt arbetande medborgarens sätt att försörja sig, som
kritiken riktas. Bonden eller hantverkaren bruka där inte framställas
såsom bärare av "vinstbegärets" princip. I stället brukar man ju
ställa det gamla ståndssamhället med dess olika gruppers krav på
anständig bärgning gentemot det nya kapitalistiska samhällets
princip om obegränsad vinst.
Intrycket av att socialismen för Karleby främst bestod i en
fortsatt utveckling av de socialreformatoriska tendenser som redan göra
sig gällande, beror som nämnt nog delvis på att boken väsentligen
sysslar med fördelningsproblemet, "delaktighetsproblemen".
"Produktionssidan", det ekonomiska livets organisationsproblem komma
inte till lika ingående behandling.
Man kunde ju häri möjligen vilja se ett resultat av det dubbla
andliga inflytande, varur Karlebys åskådning framgått. Både
marxister och liberala ekonomer kunna ju uppfattas som
anhängare av en ekonomisk "fatalism" i den betydelsen att för
båda skolorna den ekonomiskt högre organisationsformen anses
vara förutbestämd till seger. Slutsatsen kan emellertid inte vara
riktig, då man känner Karlebys intresse för ’ ’konstruktiv’’
socialistisk politik. Även här får man för övrigt inte alltför hårt pressa
uttryckssätten i en polemisk framställning. Man skulle kunna
plocka fram citat som synas visa, att för Karleby en höjning av
produktiviteten, den yttre rikedomsökningen vore ett kriterium på
ett högre samhällstillstånd. Men lika säkert är att han var djupt
genomträngd av insikten att den enda rikedom som finnes är liv.
För den som i väsentliga stycken helt delar Karlebys
grunduppfattning, är det naturligt att just söka fram de punkter som locka
till kritik. Att skriva om det andra, det mesta, synes överflödigt.
Och överflödigt är det också att erinra om att en framställnings
värde för oss inte mätes av antalet punkter där vi känt oss
övertygade eller kunna instämma. Även de som inte kunna ansluta sig
till Karlebys syn på arbetarklassens nuvarande läge, till hans
uppfattning: om var de väsentliga problemen för den socialdemokratiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
