Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Sköld, Per Edvin: Ökad jordbruksnybildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 PER EDVIN SKÖLD
Den sista frågan skall icke annat än i förbigående upptagas här,
emedan den är av ett alldeles säreget slag. Beträffande största
delen av den kyrkliga jorden gäller nämligen, att äganderätten är
synnerligen omstridd. Äges den av staten såsom representant för
kyrkan, av kyrklig kommun eller av annan? Den frågan är icke
löst och torde vara oerhört svår att lösa. Och det har givetvis
sina risker att med äganderätt upplåta lägenheter från sådan jord.
På riksdagens boixi ligger visserligen för närvarande ett lagförslag,
som avser att ge s. k. ensittare på kyrkojord viss möjlighet att
inlösa sina områden. Men detta förslag berör knappast det stora
problemet. Enklast vore måhända att låta den åborätt, som väl
beslutas av riksdagen i år, gälla även för den ecklesiastika jorden
— men, som sagt, denna fråga är ännu för vag i sina konturer
för en detaljdiskussion.
Annat är läget i fråga om den egentliga kronojorden. Det är
obestridligt, att kronans utarrenderade jordbruksdomäner lämna en
nog så låg realavkastning^ särskilt nyuppförandet av byggnader
slukar en oproportionerlig del av arrendeinkomsten. Att bibehålla
dessa egendomar i kronans hand eftersträvas av ingen. Visserligen
försöker man från borgerligt håll påstå, att socialdemokraterna äro
obenägna att medverka till en dylik avhändelse. Men man
misstolkar därvid ofta motståndet mot en opraktisk låt-gå-politik till
motstånd mot själva saken. På socialdemokratiskt håll finnes helt
säkert intet motstånd mot en utstyckning av kronoegendomarna till
egnahem — detta så mycket mindre som därigenom icke sker någon
minskning av kronans fasta egendom, då ju de inflytande
köpeskillingarna användes för inköp av skogbärande mark.
Sedan lång tid tillbaka har också träffats bestämmlelser,
varigenom möjligheter givits för utstyckning av krooioegendomar till
egnahem. Men det är ett ofrånkomligt faktum, att dessa möjligheter
utnyttjats i mycket liten utsträckning. Här kan exempelvis
nämnas, att under åren 1923 och 1924 skedde arrende- och
saluvärdering av inalles 210 kronoegendomar, varvid föreslogs
föi^älj-ning av 413 lägenheter. Av dessa torde cirka 250 varit
bostadslägenheter och 150 jordbrukslägenheter, och av dessa sistnämnda
gällde omkring hälften friköp av torp och dylikt, vadan alltså
förslagen om joa:^dbruksnybildningar från kronoegendomar under dessa
båda år torde ha inskränkt sig till omkring 75. Förslagen
beträffande dessa senare torde allenast i cirka tio fall ha framkallats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
