Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
GILLIS ASPEGREN
Reformatorerna, främst Luther, uppmanade till äktenskap, icke
minst på grund av de sedliga missförhållanden, vilka ofta följde i
avhållsamhetens spår. Härvid tillbakavisades farhågorna för att
icke kunna draga erforderlig försorg om barnen såsom tecken till
en ringa gudsförtröstan.
Dessa åskådningar voro utan tvivel vitt utbredda och
uppmaningarna till äktenskap möta oss åter och åter, alla grundade på den
uppfattningen att ju flera människor, desto större blir rikedomen.
Flera skriftställare äro dock betänksamma inför den starka
folkökningen, särskilt i norra Europa. Men deras stämmor hördes icke
eller nedtystades av de olika regeringarnas befolkningsökande
strävanden.
Merkäntilisterna voro kända för att kräva en handelspolitik, vars
resultat borde bliva för exportartiklarnas vidkommande ett överskott,
som följaktligen förde penningar in i det land, som förde en dylik
politik. Denna erfordrade emellertid exportvaror och dessa måste
bliva till genom det industriella arbetet. För att bringa näringarna
att blomstra var ett stort antal människor, som kunde sysselsättas
i manufakturerna — så benämnde man denna tids industrinäringar
— nödvändigt.
Ju större innevånareantal alltså ett land hade, desto mera kunde
produceras, ju större produktion, desto mera kunde exporteras, ju
större export, desto mera guld och silver flöt in i landet.
Denna politik härskade i 17 :e och 18 :e århundradena i de flesta
europeiska stater. Regeringarna utfärdade en mängd förordningar,
som samtliga åsyftade att befordra befolkningens tillväxt. Framför
allt bemödade man sig om att erhålla högre nativitetstal, på
möjligaste sätt underlätta immigrationen och att förbjuda eller försvåra
emigrationen.
För att öka nativiteten sökte man försvåra celibat genom att i
flera länder bestämma, att vissa offentliga ämbeten icke kunde
anförtros åt ogifta; genom att kvarlåtenskapen efter sådana ogifta,
som icke efterlämnade föräldrar, bröder eller ogifta systrar indrogs
till statskassan och genom att skatt lades på ogifta män och icke
omgifta änkor över 25 års ålder.
Giftermålsfrekyensen befordrades genom premier och
skattelindringar för dem, som ingingo tidiga äktenskap. Särskilda brud-,
utstyrsel-, änke- och giftermålskassor grundades av Ludvig XIV i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
