Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
GILLIS ASPEGREN
Till dessa direkta medel att befordra folkökningen kommo
mångahanda indirekta, såsom strävanden av allehanda slag att öka och
underlätta erhållandet av existensmedel för alla folkklasser;
föreskrifter ägnade att förbättra hälsotillståndet, att bekämpa lyxen i
synnerhet vid högtiders firande; stränga straff mot osedlighet och
ett tygellöst tillfredsställande av könsdriften m. m.
Enligt den ekonomiska individualismen var hela det samhälleliga
livet underkastat bestämda naturlagar och då obegränsad frihet är
erforderlig för folkens hushållning, må staten inskränka sin
verksamhet till att bortvältra de hinder, vilka kunna hämma naturens
verksamhet.
Detta var en reaktion mot de i det föregående refererade
åskådningarna, vilken till stor del uppbyggts på den naturrättsliga
filosofins grund.
Det inses utan vidare att i den nya läran, som förkastade
inblandning av statsmakten i de ekonomiska förhållandena, icke fanns något
utrymme för den befolkningspolitik, som kännetecknade
merkan-tilismen.
Qxiesnay, den s. k. fysiokratiska skolans främste målsman,
beklagar sålunda, att befolkningen i Frankrike till följd av en förvänd
ekonomisk politik stadigt gått tillbaka. Militarismen och det
konstlade befordrandet av stadsmanufakturer och det med detta i
samband stående förfallet hos lanthushållningen hade i första hand
föranlett landsbygdens avfolkning och påverkat den betänkliga
folkminskningen. Det var därför nödvändigt "att befordra det
verkliga, folkens välstånd tjänande arbetet", d. v. s. åkerbruket, genom
åtgärder till ökande av jordens avkastning. Härigenom skulle en
ytterlig fattigdom kunna avhjälpas, sådan den redan märkbart
framträtt. På så sätt kunde man hoppas på en sund folkökning, enär
genom dessa åtgärders vidtagande folk ånyo skulle draga sig till
landsbygden.
Och härmed äro vi ånyo inne på den fråga, som alltjämt är
föremål för spekulationer, nämligen liuruvida rikedomen följer med
befolkningen eller befolkningen med rikedomen.
Miraheau utgick därifrån att ju flera människor, som funnos till,
desto mera arbete utfördes; ju mer arbete således desto mera
rikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
