Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
GILLIS ASPEGREN
lysande uppfostran, som utbildar ett sunt människoförnuft och sätter
massorna i stånd att bilda sig en riktig, praktisk uppfattning av de
levnadsförhållanden, i vilka de leva. Men medan Malthus som
konsekvent individualist avböjer varje statsinitiativ och bekämpar
fattigvårdslagstiftning, förordar Mill icke blott den offentliga
fattigvården och en av regeringarna ledd inre och yttre kolonisation, utan
har framför allt i sin skrift "On liberty" gått in för en statlig
lagstiftning för att hämma folkökningen.
I Frankrike upptas Malthus befolkningslära av J. B. Say, vilken
kraftigt framhäver faran av det mänskliga släktets starka
föröknings-möjlighet och samtidigt påpekar, att befolkningen begränsas ej blott
genom de nödvändiga livsmedlen utan även medelst övriga
förråd av till livets nödtorft erforderliga artiklar såsom bostäder,
kläder o. dyl., vilka icke ökas i oändligt antal.
Bland Malthus motståndare märka vi främst socialisterna. Dessa
utgå ifrån att såväl vår tids som äldre tiders elände har sin yttersta
rot i den på ett olämpligt och orätt sätt inrättade stats- och
samhällsordningen. Friedrich Engels framhåller, att Malthus teorier
hava visat världen, huru djupt förnedrad människan är, då
privategendomen har gjort även henne till ett slags vara, över vars
tillvaro eller undergång det spekuleras utan någon hänsjai till hennes
människovärde. I den socialistiska staten existerar ingen
befolkningsfråga, för överbefolkningens spöke finnes plats allenast i den
förvända, på konkurrenskamp grundade sociala världen. Med
sammansmältandet av de nu varandra motsatta intressena försvinner
motsatsen mellan överbefolkning å ena sidan och kapitalanhopning
å andra sidan, försvinner det "underbara" faktum, att en nation
av idel rikedom och överflöd måste hungra, försvinner det
"vansinniga’’ påståendet, att jorden icke skulle besitta möjlighet att föda
människorna. Ty det faktum står kvar, att varje fullvuxen individ
producerar mera än han själv kan konsumera och barn äro som
jordens träd, vilka rikligen återgälda det på dem eller för dem
nedlagda arbetet.
Karl Marx berör befolkningsproblemet mer än en gång i sitt stora
verk "Das Kapital". Arbetarbefolkningen, framhåller han,
producerar själv i växande omfång medlen för sin egen relativa
överbefolkning genom det av dem själva skapade kapitalets
ackumulation. Detta är en det kapitalistiska produktionssättets egendomliga
befolkningslag — såsom i verkligheten varje särskilt historiskt pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
