Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 GILLIS ASPEGREN
kunde mänskligheten icke hoppas så mycket av den moraliska
återhållsamhet, för vilken han gjort sig till språkrör.
Kedan år 1822 fäster Francis Place uppmärksamheten på vissa
i Frankrike använda fysiska medel att begränsa familjens storlek,
varigenom enligt hans förmenande en långsammare folkökning skulle
kunna åstadkommas.
Det berättas att Place vunnit den bekante engelske filantropen
och socialisten Rohert Owen för sina idéer. Visst är att dennes son
B. Dole Owen erkänt dessa läror som berättigade i sitt arbete ^’Moral
Physiology’’.
Dessa s. k. nymaltliusianska spekulationer nådde först på
1870-talet en större omfattning. Då grundades i London ett sällskap,
’’Malthusian League", som genom alla medel sökte utbreda
kännedom om befolkningslagarna, dessas konsekvenser och inflytande på
folkens moral.
Nymalthusianismen framhåller med hänvisning till befolkningens
fasta tendens att öka sig kraftigare än näringsmedlen, att
överbefolkning är den starkaste orsaken till och gynnsammaste jordmånen
för fattigdom, okunnighet, förbrytelser och sjukdomar.
En öppen och ingående diskussion om befolkningsfrågan är en
angelägenhet av vital betydelse för släktet, och dessa överläggningar
måste skyddas för straffrättslig förföljelse, som mångenstädes
förekommit.
Bland åtgärder ägnade att motverka en folkökning
rekommenderas särskilt de förebyggande medel, som möjliggöra en
begränsning av avkommans storlek, t. ex. genom att icke ingå giftermål eller
iakttaga försiktighet under detsamma.
Från England spred sig denna rörelse på 1880-talet till Holland,
på 1890-talet till Tyskland och Frankrike och i början av 1900-talet
till Spanien.
År 1900 bildades en internationell nymalthusiansk federation i
Paris. Även i de länder, som sakna en formlig organisation, hava
rörelsens grundsatser vunnit anhängare och försvarare.
Men nymalthusianismen är icke en enhetlig rörelse. Inom
densamma kunna vi nämligen urskilja tre olika riktningar:
Den extrema — bland vars anhängare vi finna federationens
president, engelsmannen Ch. R. Drysdale och de tyska forskarna Stille
och Otto — hänför all social och ekonomisk nöd uteslutande till ett
för stort befolkningstal. Missförhållandet mellan detta och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
