Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Händelser och spörsmål - En planerad fusion inom järnhanteringen - Den internationella järnkartellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
redan tidigare investerat ett numera tämligen värdelöst kapital i några av de
järnbruk, som skulle ingå i fusionen. — Man kan knappast heller vänta sig
att förslaget i sin nuvarande form kan bli föremål för behandling av
innevarande riksdag. Med en närmare redogörelse för projektets ekonomiska
konsekvenser och en kritik av detsamma kan alltså lämpligen anstå.
Verkningarna på vår järnindustri av den nyligen grundade
järninternatio-nalen beröras emellertid på annat ställe i detta nummer av tidskriften.
Det omfattande återuppbyggnadsarbete efter världskrigets
förstörelse, som alltjämt pågår med oförminskad styrka i
de stora f. d. krigförande länderna, har under de senaste
åren utmynnat i en sammanslutningspolitik av för europeiska
förhållanden ovanligt stora mått. Man skulle häri kunna varsna en tendens till en
ekonomisk enhetsbildning i Europa med produktionen uppdelad mellan länderna
efter deras naturliga resurser och förutsättningar och konsumtionen befriad från
alla tullpålagor, om man icke samtidigt så ofta påmindes om svårigheterna att
vinna ett samförsånd mellan de mer eller mindre konstlade särintressena. Det är
likväl uppenbart, att en samorganisation, åsyftande en mera planmässig
fördelning av Europas och hela världens produktiva krafter än vad vi för
närvarande alltjämt måste räkna med, skulle innebära en ökning av det allmänna
välståndet av mycket betydande slag. Förutsättningen härför är dock att denna
fördelning sker hand i hand med en systematiskt och effektivt genomförd
koncentrationsprocess och en sålunda ernådd minskning av produktionskostnaderna.
— Från denna synpunkt skola de just i dessa dagar pågående förhandlingarna
om en europeisTc järnlcartcll bli föremål för en kritisk granskning. I den
svenska pressen och facklitteraturen ha dessa projekt blivit ytterst knapphändigt
behandlade — vilket är så mycket mer anmärkningsvärt, som de otvivelaktigt
höra till de märkligaste företeelserna i Europa efter fredsslutet. —
Återverkningarna på vår egen järnindustri och på den planerade järnbruksfusionen torde
i varje fall snart bli mycket påtagliga.
Utgångsläget till den internationella järnkartellen finner man dels i den
väldiga förskjutningen mellan Tysklands och Frankrikes järntillgångar, som blev
en följd av fredsslutet, dels i den allmänna depression på järnmarknaden, som
varit rådande under de senaste fem åren. Versiallesfredens djupgående
betydelse för Tysklands järnindustri framgår därav, att c:a 40 proc. av
förkrigstidens tackjärnstillverkning var förlagd till områden, som genom fredstraktaten"
förenats med Frankrike eller Belgien. — Ett fortsatt åtnjutande av tullfria
kontingenter i Tyskland måste följaktligen vara av stor vikt för de franska
exportörerna. Tyskland eftersträvade å andra sidan en rationellare
produktions-och prispolitik, avsedd att göra den tyska utförseln konkurrenskraftig på
världsmarknaden. — Sålunda öppnades förhandlingar mellan å ena sidan ombud för
järnindustrierna i Lothringen, Luxemburg och Saarområdet, å andra sidan
representanter för de stora tyska järnsyndikaten kring trakten av Ruhr. — Dessa
resulterade i ett avtal, som slöts i Paris i mitten av juli 1925 och som innebar,
att de tyska syndikaten årligen skulle inköpa 1,750,000 ton järn och stål från
Frankrike, Belgien, Luxemburg och Saar. — Importtullen härå skulle utgå endast
med 50 proc. av gällande tullsatser, och allt det importerade järnet skulle för-
Den
internatio-nella järnkartellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
