Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Möller, Gustav: Ett fall och en uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL OCH EN UPPSTÅNDELSE 205
I enlighet med de&sa av riksdagen angivna grunder har sålunda i fall av
arbetskonflikt hänvismngen till hlockcrat arbete genom arbetsförmedlingen blivit
i ovan angivna fall upphävd och ett mera summariskt förfarande med allmän
avstängning infört.
Arbetslöshetskommiissionen konstaterar sålunda att de arbetslösa
ingen skyldighet hade att antaga erbjudet arbete vid blockerad
arbetsplats och Svenska arbetsgivareföreningen att hänvisningsregeln
’ ar upphävd".
Till alla dessa vittnen må läggas ännu ett, nämligen högerns ledare
i Första kammaren, hr Trygger. Han yttrade den 21 mars 1923 till
svar på ett anförande av socialminister Lindqvist, som med syfte på
andra förhållanden talat om en försämring ur arbetarsynpunkt av
direktiven:
’^Emellertid minnas vi mycket väl, huru det fönhöll sig med denna
sak. Den äldre regeln, att man, när det var konflikt inom ett fack, skulle
hänvisa d-e arbetslösa att taga arbete inom facket och att de voro skyldiga att
vid äventyr att förlora rätten till arbetslöshetshjälp taga arbete mot skälig
avlöning, framställdes förut såsom ett ingrepp i den ställning arbetarna
skä-ligen kunde göra anspråk på, nämligen att icke behöva tvingas till s. k.
strejk-bryteri. Således samma sak som då framställdes såsom något för arbetarna
skadligt och som ersattes med de direktiv, som bestämdes förra året, framställes
i dag såsom något för arbetarna fördelaktigt.’’
Enligt hr Trygger hade sålunda den äldre regeln om hänvisning
till strejkbryteriarbete ersatts med 1922 års direktiv.
Gentemot alla dessa vittnesbörd lär det icke hjälpa hr Ekman att
han åberopar sig själv såsom den, vilken "lagen gjordeicke ens
att han fått Första kammarens gamle vice talman, hr Lamm att
utfärda ett frejdebetyg för sig. "Lagen" — d. v. s. 1922 års direktiv
gjordes av många personer, icke av en. Hr Ekmian och de
borgerliga ledamöterna av statsutskottets tredje avdelning besitta intet
privilegium på kunskapen om, 1922 års direktivs rätta innebörd.
Eiksdagen har på hr Ekmans tillskyndan beslutit en skärpning,
men icke ett "förtydligande" av 1922 års direktiv. Men hr Ekman
— "riksdagens oräddaste ledamot" — har icke vågat stå för
införandet av en skärpning; därför skall den kallas ett förtydligande.
Han ville störta den Sandlerska regeringen. För uppnåendet av
detta mål fingo hänsynen till rätt ooh sanning både ifråga om det
speciella Stripafallet och ifråga om arbetslöshetspoilitiken i
allmän-het vid partiella konflikter vika. Eftersom hr Elanan säkerligen
skulle ha misslyckats, om han sagt rent ut, att en skärpning av ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
