Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Liljegren, S. B.: Människorättsförklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmängiltiga människorättigheter. Framhållas må emellertid att
denna litteratur ägde kännedom om de amerikanska
konstitutionerna och deras människorättsförklaringar, då uttryckliga
referenser till dessa icke äro sällsynta hos de franska författarna ifråga.
Detta må exemplifieras med en liten broschyr av 1789 (tydligen
början av året), vars titel lyder som följer: Förklaring av konungens
och franska nationens rättigheter, ställd till ständerna och
föregången av en förklaring av det engelska över- och underhusets
rättigheter såväl som Förenta Staternas dito vid den amerikanska
revolutionens utbrott.
Det amerikanska dokument, som här är fråga om, är emellertid
denna gång oavhängighetsförklaringen. De uppräknade
rättigheterna läggas på nationell basis men äro en tillämpning av
naturrättsliga åskådningar. Varje fransman — så börjar den första
paragrafen — är fri och denna frihet består i att kunna göra allt
det, som lagarna ej hava uttryckligen förbjudit. Liv, individuell
frihet och äganderätt bilda grundvalarna för all rätt och få ej
kränkas. Lagarna äro uttryck för la volonté générale etc.
Man kan iakttaga, hurusom i början historisk-positiv rätt och
naturrätten gå parallellt i denna litteratur. Men så småningom
förskjuta sig förhållandena så, att naturrätten tränger in i den
historiskt-positiva rätten. En fysiokratisk broschyr av 1789
(Franska monarkins grundsatser och fundamentala lagar av Mercier de la
Rivière) grupperar sin uppställning kring äganderätten och
förbinder därmed framför allt anspråken på frihet. Äganderätten
grundar sig på tingens och människans natur men är tillika en
huvudbeståndsdel av den nationella franska rätten.
Utom naturrättsliga idéströmningar och inhemsk historisk-positiv
rätt fanns det en tredje källa inom Frankrikes egna gränser, ur
vilken La déclaration des droits tydligen kunde ösa. Som bekant
erhöllo de utsedda deputerade till riksförsamlingen instruktioner från
sina väljare i form av s. k. cahiers, vari upptogos klago- och
önskemål, som de valda i riksförsamlingen skulle beivra eller förfäkta åt
sina väljare. Dessa cahiers äro av stort intresse för
människorättsförklaringens historia.
Innan vi gå vidare in härpå, förtjänar det att påpekas att en
förbindelselänk finnes mellan den historiskt-positiva utredningen
och deupteradeinstruktionerna. För att upplysa väljarna om, vad
en dylik cahier eller instruktion borde innehålla, uppsattes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
