Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Olberg, Paul: Sovjetrysslands ekonomiska system - Händelser och spörsmål - Konventionen angående 8-timmarsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Konventionen
an-gående 8-tim-marsdagen
Då Washingtonkonferensen år 1919 praktiskt taget
enhälligt antog det förslag till konvention, som avsåg ati"
utgöra en grundval för en internationell regleiing av
arbetstiden i enlighet med arbetarnas gamla krav på
lagstadgad 8-timmars maximalarbetsdag, hyste man nog allmänt den
förhoppningen, att do olika statemas parlament och regeringar skulle utan allt för
långt dröjsmål enas om en sådan internationell lagstiftning. Det visade sig
joi emellertid snart, att denna föahoppning var lika förhastad som de flesta,
vilka knötos till fredstraktatens XIII kapitel. Endast ett fåtal stater och
bland dem endast en mera betydande industristat (Tjeckoslovakien) ratificerade
konventionen, övriga länders parlament och regeringar dnskränkte sig till att
primitiva sovjethushållningen i städerna är ej i stånd att
tillfredsställa folkhushållningens stigande krav. Under de sista båda åren
har lantbrukets avkastning betydligt tilltagit. Till följd härav har
bildats en stor bondeklass, vars efterfrågan efter industriartiklar
alltjämt stiger, medan sovjetkapitalismen slår slint. På så sätt
för-stärkes motsatsen mellan stad och land. Böndernas missnöje, som
under de första åren av den nya ekonomiska politiken 1920—1923
hade dämpats, breder vidare ut sig. Det skulle kunna bli en
betydande fara för diktatursystemet, då endast de medelrika och rika
bönderna äro situationens herrar och i dag representera en stark
maktfaktor. Till dessa nya förhållanden söka sovjetpolitikerna
anpassa sig för att oskadliggöra de nya sociala krafternas för
sovjetsystemet hotfulla makt. Därvid stå kommunismens båda riktningar,
både partiledningen och oppositionen, på diktaturens sida. Så är
det alltså i grund och botten endast taktiken som skiljer dem. Här
ligger skiljaktighetemas kärnpunkt.
Nu led på det 14:de partimötet oppositionen nederlag. Stalin
och hans anhängare hemförde segern. I trogen överensstämmelse med
diktaturi^gementet« anda vidtogos de skarpaiste mått och steg mot
oppositionen; förflyttningar, avskedanden och utvisningar av dess
funktionärer ha i stor omfattning ägt rum. Icke ens partiledare som
Kamenjev, Sokolnikov och fru Krupskaja, Lenins änka, ha skonats.
Det oligarkiska regementet artar sig allt mer extremt. Att denna
antidemokratiska och oförnuftiga politik är svår att förena med
landets ekonomiska tillfrisknande, behöver icke särskilt framhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
