Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Wigforss, Eva: Kris och planmässighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kris och planmässighet 275
kreditj^ivningcn alltid innebär. Och visst kan man om
pappersvalutorna och de senaste erfarenheterna av dem säga, att spåren
förskräcka. Men man får komma ihåg, att det bara var under de
upprörda krigs- och krisåren, som de häftiga prissvängningarna
inträffade. Under året närmast före vår övergång till guldmyntfoten
var ju vår prisnivå praktiskt taget stabil. Och den inriktning på
att hålla prisnivån stabil, som är pappersvalutans själva
förutsättning, fanns inte. Man övergav guldet men navigerade som om
guldmyntfoten fortfarande funnits kvar, och den kompass som
guldreformatorerna vilja styra efter, en ingående kännedom om den
ögonblickliga situationen inom näringslivet, saknades i hög grad. Den
försiktiga bankpolitiken i Amerika under de senaste åren torde
istället kunna tagas som ett bevis för möjligheten av en utveckling efter
de linjer Irving Fisher och Keynes och hos oss AVicksell och Cassel
dragit upp för penningpolitiken.
II
Det finns emellertid andra invändningar mot sådana
reformplaner, som det kan vara av intresse att taga del av. I en artikel kallad
Kreditkontrolle i Archiv fiir Sozialwissenschaft und Sozialpolitik,
Heft 2, 1926, ger den österrikiske nationalekonomen Joseph
Schum-peter en granskning av myntreformatorernas särskilt Keynes’
stabiliseringsteorier. Det är inte egentligen några teoretiska brister
han finner i reformplanen. Han tar upp själva förutsättningen: Är
en stabil prisnivå önskvärd nu? Och dessutom visar han hur i
Keynes planer på en kreditkontroll ligger fröet till en omgestaltning
av hela näringslivet, en tendens bort från den härskande
frikonkurrensens förvirring mot en planhushållning av större mätt.
Rent teoa^etiskt har, som nämnt, Schumpeter inte mycket att
anmärka på Irving Fishers eller Keynes’ stabiliseringsteorier. Genom
att hålla den riktiga penningmängden kan man o.tvivelaktigt hålla
prisnivån konstant. Och genom att anpassa penningmängden efter
näringslivets behov, kan man reglera detta och då undanröja
sådana prisväxlingar, som inte synas önskvärda och åstadkomma
andra som äro välgörande. Och detta är snarare den logiska
konsekvensen av deras program än enbart en oföränderlig prisnivå. Men
ensamt med diskontopolitik uträttas inte allt. En långvarig stark
höjning av räntan skulle leda till en hämning inoaii näringslivet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
