Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Severin, Frans: Arbetslöshet och arbetslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akbetslöshet och arbktsi.ön 279
gumeiitering bevisa sin egen teori av 1916 vara felaktig. Teorin
är inte heller alldeles oviktig för arbetarrörelsen. Skulle den vara
riktig, så är nämligen hela fackföreningsverksamheten ur klassens
synpunkt uppenbarligen meningslös. Det mesta som kan
åstadkommas är, att en grupp kan höja sin lön på en annan grupps bekostnad,
medan däremot klassen såsom helhet inte kan lyftas ett enda pinnhål
högre. Vore teorin riktig, så skulle i grunden varje ärlig socialist
nödgas bli motståndare till fackföreningsrörelsen sådan den nu
arbetar, ty den kan endast gynna gruppintressen, men måste för hela
klassen bli en börda.
Det är tydligen över gränsproduktivitetsteorin de, som i dag ha
anspråk på att "tala med i teoretiskt ekonomiska diskussioner’^, nått
fram till den modifierade lönefondsteorin. I och för sig är detta inte
ägnat att stärka respekten för denna, ty gränsproduktivitetsteorin
är ju ingen upptäckt av 1925; den var lika väl känd 1916. Den
måste alltså en gfmg lia kunnat förenas med uppfattningen, att
fackföreningsrörelsen verkligen förmår höja arbetarklassens inkomst. I
sig själv kan naturligtvis också gränsproduktivitetsteorin vara riktig,
utan att den därför bevisar, att inga mänskliga inflytelser kunna
påverka produktionsresultatets fördelning. Det är ju alldeles klart,
att produktionen ytterst sätter en gräns för löner såväl som för
andra inkomster. Om en ökad befolkning eller annan orsak tvingar
oss att taga sämre produktionsmedel i bruk, d. v. s. om ytterligare
arbetare tillkomma, vars gränsproduktivitet ligger lägre, så blir
nationalinkomsten relativt mindre och följaktligen även de enskildas
inkomster mindre. Vilja människorna icke arbeta för de minskade
lönerna, så få de gå arbetslösa. Men detta säger ju i grunden ingenting
annat, än att vi aldrig kunna konsumera mera än vad vi producera,
och detta begär ju inte heller någon. Det är inte om den frågan
striden står mellan arbetare och arbetsgivare; det är fördelningen av
det faktiskt producerade striden gäller.
Gränsvärdeläran är, såsom de flesta moderna ekonomiska teorier,
riktig under en förutsättning: den fria konkurrensen. Men det var
ju enligt både Brisman och Westin Silverstolpe just emedan denna
fria konkurrens försatte arbetarna i en så prekär ställning som
fackföreningsrörelsen tillkom och situationen sålunda förändrades.
Under feodaltiden, då den fria konkurrensen var ett tämligen okänt
begrepp, reglerades fördelningen av produktionens resultat av helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
