Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Eklund, Torsten: Strindberg och åttiotalets unga Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strindberg och åttiotalets unga sverige ^ 297
ställning till dato, för att liksom objektivera sitt jag och så stryka
ett streck över det förgångna, stryka över och gå vidare. Det är ett
bokslut, en återblick, en uppgörelse, men det är också ett program,
en blick framåt, ett rättesnöre. Senare betonar han även dess
gräns-markerande karaktär: det är här han tillfrisknar från ^ ’idealismens
hjärninflammation’’, arbetar sig ur äldre vantro. Läser man kapitlet
Han blir ateist i Författaren märker man, att det är de
desillusione-rande erfarenheterna kring och efter Giftasprocessen, som givit
stöten åt hans gamla idealistiska syn på tingen, och hur nära hans
försynstro och demokratism ligga varandra. När han i början av
80-talet lär känna de socialistiska teorierna och utopisternas
drömmar, diktar han själv vidare i deras anda, finner liksom Eousseau,
att människonaturen innerst är god, han är färdig att svära på, att
orsakerna till det allmänna missnöjet ligger i samhällets, själva
institutionernas osundhet; finge man bara hämma den överflödiga
industrin och låta varje människa på en egen jordlapp komma i
kontakt med den hälsobringande naturen, lätta på statens
förmyndarskap och låta individen utveckla sig mera allsidigt och i frihet, skulle
det jordiska himmelriket och livsglädjen återkomma. ’’Och när de
nya lärorna givit hopp om ett bättre sakernas tillstånd, såg han
försynens ledande visa hand, som givit människorna kärleken som
drivkraft att styra till så att alla finge det bra.’’ Men så finner han
sig plötsligt stå ensam i sin idealism, på alla sidor omgiven av
själv-viskhet, av organiserade partier och klasser, som kämpa för sina,
endast sina egna intressen. Människorna voro inga änglar, allt är
egoism i människolivet. Och icke fanns det något framåtskridande i
världsordningen, någon förnuftighet och planmässighet i skapelsen;
det hela är blott slumpaktiga förändringar, lagbundna rörelser utan
mål. Vad det nu gäller är att genomföra en alltigenom realistisk syn
och värdering, att bygga en världsåskådning på en fördomsfri
vetenskaps säkra grund och att omredigera livsåskådningen efter den enda
hållbara principen, "efter den nya premissen: hjälp dig själv; och
den nya plikten: man måste leva till vad pris som helst, leva för sig
och de sina."
Nu ser Strindberg sin uppgift ligga åt ett helt annat håll än
sysslandet med dagens politiska, ekonomiska, sociala frågor. Hans ideal
är den nyktra, objektiva vetenskapsmannen, som överskådar
världsförloppet med fullkomlig lidelsefrihet och likgiltighet, som
undersöker, analyserar, experimenterar, drar slutledningar kallt och hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
