Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Floodh, Elis C:son: Fängelser och rasforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 elis c:son floodh
denna har individen förvärvat sig småningom genom övning.
Det som ärves är lusten att stjäla, olusten, ja, oförmågan för ordnat
arbete, en viss kallblodighet, lättsinne, brist på hederskänsla och
medlidande, svaghet i karaktären, brist på energi, korteligen: alla
de själsliga defekter, som karakterisera återfallstjnven. ’’Man torde
kunna säga’’, skriver dr David Lund, "att dessa mindre vackra
egenskaper karakterisera icke endast de mindre återfallstjuvarna
utan också återfallsförbrytarna bland de kroniskt kriminella
överhuvudtaget".
Till sist skall jag anföra ett exempel på hur lönlöst det oftast kan
vara att taga barn från socialt och biologiskt undermåliga föräldrar
och söka uppfostra dem i ett gott hem. I en svensk undersökning
ingick en manlig individ, som hade växt upp i ett mycket dåligt
hem. Fadern var tattare, modern finska. Förutom sonen hade
föräldrarna tvenne döttrar. Eedan mycket tidigt visade sonen
van-artssymtom av skilda slag, han stal, ljög, var grym^ emot andra
barn etc. Vid 11 års ålder måste han intagas på skyddsanstalt.
Vid 17 år utskrevs han därifrån och har sedan flera gånger varit
intagen i straff- och lösdrivaranstalter. Den ena av systrarna kom
redan vid 10 månaders ålder från hemmet och upptogs i ett
barnlöst, synnerligen gott hem i god social och ekonomisk ställning.
Flickan, som adopterades av föräldrarna i detta hem och icke hade
någoit som helst att göra med sina verkliga föräldrar, artade sig
väl till sitt elfte år. Då började hon emjelleitid ljuga och vara
trotsig, rymde ett par gånger från hemmet, fastän hon där
behandlades gott och hade det väl på alla sätt. Med barnen i skolan
började hon bedriva osedlighet, hon stal, förfalskade o. s. v.
Föräldrarna sågo till slut ingen annan råd än att överlämna henne tni en
vårdanstalt. Här fortsatte hon så gott sig göra lät med sina oarter
och efter att ha lämnat anstalten, förföll hon snart till djupaste
elände. Ett sorgligt människoöde oaktat omplantering i god jord!
Med dessa fragmentariska exempel från rasforskningens rika fält
tror jag mig ha belyst vad jag velat säga, nämligen att människans
gärningar på gott och ont dels bestämmas av inre bjudande krafter
(nedärvda anlag) och dels av den yttre omgivningen (uppfostran,
miljö). Ha vi fått detta klart för oss, uppstår osökt den frågan:
är det under sådana förhållanden i överensstämmelse med
allmänmänsklig solidaritet och ett framsynt förnuft, att människorna
straffas för gärningar, som äro logiska följder av nedärvda anlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
