Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1926 - Tiander, Karl: Rysslands journalistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 RARL TIAN DER
för storindustrins intressen i motsats till ’’Novoje Vremja’’, som
representerade godsadeln. Man kan också förstå, att industrin
godkände ett liberalt program, medan "Novoje Vremja" var
reaktionärt och nationalistiskt. Alltnog Leonid Andrejev och rektorn för
Petersburgs universitet Erwin Grimm ställde sig i spetsen för
’’Riiss-kaja Vol ja".
Men nu voro varken Andrejev eller Grimm journalister. Under
letandet efter ett journalistiskt namn med ljudande klang kom man
ihåg Amfiteatrov, som fortfarande levde i landsflykt någonstädes i
Italien. Hans gamla synder voro glömda och dessutom hade
Amfiteatrov försänkningar inom ortodoxa prästerskapet — det påstods,
att han var metropoliten Makaris son (metropoliten hör till det s. k.
svarta prästerskapet, som måste leva i celibat, men det hindrade ju
honom icke att ha en son likaväl). Kort sagt Amfiteatrov återvände
till Petersburg och intog med sin jättelika, något klumpiga gestalt
och sin lejonman redaktionsstolen på ’llusskaja Volja’’.
Skandalen kring tidningens vagga, de illustra namnen och ryktena
om det liberala programmet skapade en oerhörd succés, när bladet
utkom i december 1916. Många nummer trycktes i två upplagor;
enskilda artiklar av Andrejev och Amfiteatrov spriddes som
flygblad i en miljon exemplar. Men planen med separatfreden och de
liberala inre reformerna var det redan för sent att genomdriva. I
december mördades Rasputin, minister Protopopov förlorade sitt
inflytande och reaktionen i Eyssland tog överhand. Men ’’Russkaja
Volja" skenade i väg som om ingenting hänt. Då togs tidningen,
som ursprungligen grundats på regeringens initiativ, i censorns
stränga tukt och aga. Den ena artikeln efter den andra ströks.
Emellertid hittade Amfiteatrov på att på tomställena insätta bilden av en
såningsman med punkterade rader, som föreställde sådden. Hela
Ryssland roade sig åt såningsmännen, som smyckade ’’Russkaja
Volja" i så gott som varje nummer. Censorn hade emellertid föga
sinne för humor och förbjöd avtryckandet av såningsmän.
Då började Amfiteatrov skriva väderleksbulletiner i stället för
de av censorn förbjudna politiska artiklarna. Väderleksbulletiner
på en spalt och mer var det mest löjliga man kunde läsa i en
tidning mitt under världskriget. När detta fortgått en tid, förbjöd
censorn även väderleksbulletinerna. Men Amfiteatrovs
uppfinningsrikedom överträffade censorns obskuranta iver. Han skrev
fullkomligt indifferonta, ibland meningslösa artiklar. Vad menar Amfi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
