Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456f; VILHELBI LUNDSTEDT
dom och 0111 ersättning vid expropriation därmed, att ett ingrepp
har skett i äganderätten. Alldeles såsom om äganderätten vore
någonting annat än situationer, som uppkomma blott och bart
därigenom, att alla dessa rättsregler uppehållas!! Är det icke
Bå-lunda tillfullo ådagalagt, att till och med rättsyetenskapsmännen
själva tro på äganderätten såsom varande till oberoende av
faktiskt uppehållen rättsordning? Men denna abstrakta äganderätt
är något, vars verklighet inom erfarenhetens värld aldrig kunnat
upptäckas. Det är sådant jag avser, när jag hävdar, att
rättsvetenskapen på de mest väsentliga områden laborerar med fantomer i
stället för med realiteter.
Och dock är det ingen konst att finna en förklaring till alla
dessa rättsregler, en förklaring som icke går utanför vad som faller
inom vår erfarenhet. I allra största korthet skulle man kunna
säga, att dessa nu antydda regler uppehållas, på det att samlandet
på en hand av de tryggade positioner, vilka vi, sammantagna,
beteckna som en persons äganderätt, skola kunna utgöra en för
samhällets behov tillräckligt produktionsstimulerande faktor. Låt mig
i allra största korthet beröra saken beträffande regeln om
ersättningsanspråket vid expropriation. Det förhåller sig på följande
sätt. Av skäl, som det här vore alltför vidlyftigt att gå in på,
har man funnit det, som kallas äganderätt, med samhällets alltjämt
bibehållna struktur vara nödvändigt såsom en grundval för hela
sajnhällsekonomin. Någon med den s. k. enskilda äganderätten
jämförlig drivfjäder för den allmänna produktionen har icke
uppfunnits. Men skulle äganderätten med nödvändighet innebära,
att exempelvis en ägare av mark — nödvändig för anläggning
av allmänna vägar, järnvägar, broar, andra
kommunikationsmedel, allmänna byggnader etc. eller för annat allmänt ändamål —
kunde med sitt malrtspråk förhindra markens utnyttjande för
dylika samhällsnyttiga syften^ då vore den privata s. k.
äganderätten i samma mån ägnad att motverka en sund samhällsekonomi.
Därför begriper var och en numera, att äganderätten måste så
anordnas, att en ägare icke har nyss antydda maktbefogenhet. Men
å andra sidan! Vad vore äganderätten värd såsom
produktions-stimulerande faktor, om en s. k. fastighetsägare i
expropriations-siituationer tvunges avstå frän sin jord utan att erhålla ersättning?
Vem skulle våga nedlägga kapital eller arbete i en fastighet,
medveten om risken att den i en framtid skulle kunna befinnas nyttig
för något av de många allmänna ändamål, som enligt en
expropriationslag kunde föranleda fastighetens expropriering ? Den
"äganderättens" begärlighet för människorna, som överhuvud taget
motiverade dess inrättande i samhället, skulle naturligtvis genom
en sådan anordning reduceras i högst väsentlig grad. Den skulle
nu icke längre kunna utgöra den eggelse till produktivt arbete,
som är nödvändig för ekonomisk blomstring av ett samhälle, som
är byggt på den fria privatekcaiomiens grundval. Med andra ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
