Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR INTERNATIONELL POLITIK 467
lig betydelse för det helas väl, att statsfördrag upprätthållas.
(Denna strävan är dock icke = statsfördragens rättsliga giltighet.)
Såsom en självfallen konsekvens följer av det sagda, att det är
angeläget, att de olika staterna icke ha frihet att inkräkta på varandras
av deras självbestämning framgående handlingssfär eller att bryta
ingångna överenskommelser. Vad jag anser såsom det förkastliga i
den moderna fredspolitil?:en, ligger sålunda och självfallet alldeles
icke däri, att man vill skydda folkens s. k. självbestämning eller däri,
att man vill genom fördrag bana vägen för samverkan mellan
nationerna. Vad jag riktar mig emot i den rådande fredspolitiken
iit-göres i kort sammanfattning av följande två ting.
För det första opponerar jag emot dessa vidskepliga
förutsättningar, att staterna skulle vara utrustade med rättigheter och
rättslig handlingskapacitet, så länge ännu varje verkligt underlag för
dylikt saknas, d. v. s. så länge dylikt icke kan stödjas på en
faktiskt uppehållen rättsordning mellan staterna. Dessa
rättighetskrafter, vilka — stödda på intet annat än fromma önskningar eller
den rena fantasin — tilldelas staterna, bli i själva verket lika väl
krigs-eggande som krigsdämpande. Kortfattat förhåller det sig på följande
sätt. Bristen på faktisl^t underlag för rättigheten gör att den, genom
allehanda sofistik, utan varje styrsel låter utbilda sig efter en stats
krasst egoistiska intressen. Färska exempel erbjuda de olika
statsmännens deklarationer till både pressen och varandra under
Gre-néveförhandlingarna både detta och föregående år. Tänk o>ss
emellertid nu, att en sådan här självsvåldig rättstolkning strider emot
viktiga materiella intressen för annat land, som är det förra
jämbördigt i vapenstyrka eller kan räkna på starka bundsförvanter.
Det s. k. rättkörhållandet tolkas nu av detta land efter dess
egoistiska intressen, vilka upphöjas till högsta rättigheter, som icke få
kränkas. Lägg nu härtill vad jag yttrat om faran av
rättigheternas absoluta karaktär. Då skall man förstå, att denna
folkrättsfantasi — vars goda och nyttiga sidor icke skola bestridas — kan
leda till förödande skadeverkningar. Dessa mystiska
rättighetskrafter utgöra ett tveeggat svärd och, väl att märka, den skadliga
eggen är vida skarpare än den nyttiga. Jag kan här icke närmare gå
in på saken. Jag skall blott tillåta mig erinra exempelvis om den
oerhörda fara, som ligger i den fantastiska antropomorferingen av de olika
länderna. Man överför persomlighetsföreställningar på staterna. Detta
var ju visserligen nödvändigt för att kunna laborera med staternas
rättigheter och förpliktelser i rättsmedvetandets mening. Men denna
antropomorfering medför också något annat. Den främjar
nationalism och chauvinism på ett alldeles särskilt sätt. Ty genom
den-sam,m^ möjliggöres sådana befängda idéer, som att en stat, d. v. s.
en hel nation, kan vara skuldbelastad i moralisk och rent av i
kriminell mening. Under det sista decenniet ha vi haft rikliga
tillfällen att se, hur man tror sig kunna realisera dessa stupida idéer
genom att utkräva offer av den brottsliga staten (= det brottsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
