Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Nordström, G. Hilding: Några ekonomiska fakta rörande statliga nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA EKONOMISKA FAKTA RÖRANDE STATI.IGA NÖDHJÄLPSARBETEN 487
gynnelseår, ibefaniis tillräckligt, behövde man ej anställa inånga
arbetsledare med specialutbildning. Utgifterna för denna gren av
verksamheten höllo sig också låga på den tiden, endast något
hundratusental kronor om året. Helt annorlunda blev förhållandet,
då man nödgades träda in för stora arbeten, landsvägar^ bro- och
järnvägsbyggnader m. m. Dessa arbeten krävde en större
personal och tekniskt fullgod ledning. Arbetenas utbredning över stora
områden och det kontinuerliga behovet av deras tekniska och
administrativa övervakande medförde stora utgifter. De absoluta
kostnaderna av detta slag stego fördenskull ända till cirka 3i/^milj.
kronor under år 1922. Men då bedrevos också över 660
arbetsföretag på en gång och med en arbetsstyrka, som åtminstone vintern
igenom uppgick till omkring 30,000 man. I betraktande av att
de totala utgifterna för arbetsplatsernas ledning — vilka
utgifters procentuella anpart av nödhjälpsarbetenas samlade kostnader
svängt mellan 8,8 % (år 1924) och 4,i % (år 1919) —
genom-snittligen för hela redoigörelseperioden endast uppgått till 6,7 %
av bruttokostnaderna eller till 61 öre per effektiv arbetsdag, torde
med fog kunna hävdas, att dessa kostnader i stort sett svarat mot
vad en arbetsledning på den öppna marknaden skulle ha betingat
sig. Obestridligen ger erfarenheten utslag t. o. m. i motsatt
riktning beträffande vissa speciella såsom nödhjälpsarbeten utförda
företag, vid vilka kostnaderna för den lokala arbetsledningen varit
lägre än på den öppna marknaden, givetvis föranlett av att det på
grund av den nästan obegränsade tillgången å arbetsledigt befäl icke
mött några svårigheter att mot låga löner rekrytera arbetsledningen
med yrkesskickligt folk.
Material- och transportkostnaderna (arbetsmaskiner, redskap, viss
intendenturell utrustning o. s. v.) ha varit avsevärda. De ha
slukat icke mindre än nära 17 milj. kr. eller 14,6 % av de totala,
j^eloppets ansvällning under åren 1921—1923 är att återföra på
det förut understrukna förhållandet, att man under
kristidsarbetslöshetens kulminationsperiod blev nödsakad att utföra stora
väg-och dylika arbeten, som krävde betydande inköp av
förbrukningsmaterial och maskinell utrustning o. d. Det är lätt att tänka sig,
vilka konsekvenser, som skulle ha gjort sig märkbara på detta
utgiftsområde, om man uppgivit den intagna ståndpunkten i fråga
om nödhjälpsarbetenas begränsning till grovarbete och även givit
sig i kast med de andra arbetsuppgifter^ som mera välvilliga än
sakkunniga talesmän ansett bort hava dragits inom
nödhjälpsarbe-tenas aktionsradie.
Efter 1924 hava alla dessa slag av utgifter ytterligare kraftigt
gått tillbaka — den direkta ledningskostnad, som
Arbetslöshetskommissionen hade att betala våren 1926 utgjorde endast 21 öre per
dagsverke och tillhopa med material- och transportkostnader 38 öre
per arbetsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
