Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Petrini, Henrik: Realskolan som bottenskola på naturvetenskaplig grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REALSKOLAN SOM BOTTENSKOLA PA NATURVETENSKAPLIG GRUND 501
Första steget till att bringa vårt undervisningsväsen in pä en sund
demokratisk väg är att först och främst inte göra några reformer alls
i folkskollärarmonopolets tecken utan i stället avskaffa det monopol,
som redan finnes. Detta inneVär hl. a. att alla kommunala
mellan-skolor tillåtas hli sexåriga realskolor, och att alla realskolor få
tillräckligt många parallellavdelningar, så att de kunna taga emot alla
godkända inträdessökande. Vidare skulle fattiga realskolelarn i
skolpliktsåldern få komma i åtnjutande av samma understöd från det
allmänna som folkskoleharnen.
Om nu föräldrarna finge klart för sig hur usel folkskolans
undervisning är, så finns det ingen anledning för dem att låta barnen
gå kvar där mer än de tre första åren. Men då finns det icke heller
någon anledning för samhället att upprätthålla en folkskola enbart
för de barn, vilkas föräldrar ej bekymra sig om barnens uppfostran
och ej självmant anmäla barnen till inträde i realskolan.
Inträdesansökan till realskolan hör därför vara, praktiskt taget, obligatorisk
för alla barn. För de barn, som äro så psykiskt efterblivna, att de
ej bli godkända vid inträdesprövningen ens efter fyra års
förberedande studier, anordnas särskilda skolor med för ändamålet utbildade
lärare.
Det enda hindret för ett folkskolebarns övergång till realskolan
bleve då bristande begåvning. I huru stor utsträckning detta hinder
förekommer har ingenstädes blivit utrett, fast frågan om de mindre
begåvade barnen i folkskolan dryftats rätt betydligt. När
’’överklassen ’’ fordrar, att alla deras barn skola ta studenten, hur dumma
de än äro, så vore det väl inte en självöverskattning av
"underklassen’’, om den ansåg att dess barn i regel vore tillräckligt
begåvade för att kunna ta "realn", och det är ju inte ens detta som här
kommer i fråga. Det torde väl vara mera sällan som barn ha måst
lämna läroverket efter genomgången av de två nedersta klasserna
enbart på grund av bristande läshuvud. Den största avgången sker
i fjärde klassen.
En sådan utveckling av skolväsendet tillfredsställer alla sociala
fordringar på ett demokratiskt skolsystem. Ty det finns inga
sociala skäl för att tvinga mer begåvade barn att läsa tillsammans med
mindre än normalt begåvade och därigenom gå miste om nära
hälften av den undervisning de eljest kunnat få.
Om arbetarna mer allmänt anmälde sina barn till inträde i
läroverkens första klass, skulle måhända andra kammaren få ögonen
öppna för det antidemokratiska i dess skolpolitik, då så många
arbetarbarn bleve utestängda från de alltför fåtaliga realskolorna av
de bättre preparerade överklassbarnen.
Vill man påskynda utvecklingen genom att göra en
genomgripande reform i denna riktning, så möta inga oöverstigliga hinder
varken i fråga om lokaler eller lärare, för att nu inte tala om, att
det nya systemet bleve billigare än det gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
