Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYRELSE 523
för konungen — dit höra t. ex. viktigare utnämningar, särskilt
betydelsefulla propositioner, spörsmål som av någon anledning äro eller
väntas bliva föremål för allmänhetens särskilda uppmärksamhet
samt viktigare utrikesfrågor — kan givetvis en konstitutionell
monark i regel allenast framföra sina eventuella invändningar, ej
motsätta sig i längden ministärens överlagda mening. Men frågan om
departementschefernas självständighet i förhållande till sina
kolleger inom regeringen är ett betydelsefullt och stundom ömtåligt
problem.
Man kunde säga, att det inom en regering råder mer eller mindre
faktisk ministerstyrelse, allteftersom departementscheferna underlåta
att samråda med övriga regeringsledamöter eller tvärtom äro
angelägna om sådant samråd. Emellertid finnas här åtskilliga
distinktioner att göra. Självfallet kan det inte ifrågakomma, att statsrådets
samtliga ledamöter besväras med den stora mängden av löpande
regeringsärenden å varje departement. Som bekant förekomma också
olika arter av "beredningar". Ett betydelsefullt ärende kan
föranleda allmän beredning, till vilken samtliga statsrådets ledamöter
kallas för deltagande i överläggning. Ärendet kan också vara av den
art, att det särskilt intresserar vissa av regeringens ledamöter.
Under den förra regeringen — kanske även tidigare — användes
då kallelsekort, varå de regeringsledamöter, vilkas när\^aro icke
ansågs nödvändig, endast "underrättades" om att allmän beredning
var utlyst för en angiven frågas behandling. Vidare kan ärendet,
ehuru i sig självt av mindre vikt, till sin innebörd vara sådant, att
det angår två eller flera departement och fördenskull bör
handläggas i "gemensam beredning". Därvid bör dock inskjutas, att
anteckningen i statsrådsprotokollet om "gemensam beredning" icke
behöver innebära, att de ifrågavarande departementscheferna verkligen
sammanträffat och därunder fått ärendet föredraget. Beredningen
kan ha skett mycket mera formlöst. I fråga om det övervägande
antalet ärenden gäller, att de föredragas i departementsberedning,
vid vilken departementschefen och stundom en eller, mera sällan,
två konsultativa statsråd äro närvarande.
Vid sidan av de mera formella beredningarna har man vidare
att taga hänsyn till det samråd, som äger rum mellan resp.
departementschefer och statsministern i såväl större som mindre frågor,
vare sig detta samråd resulterar i en allmän beredning eller icke.
Med faktisk ministerstyrelse kunde man nu förstå varjehanda
former av ministeriell självständighet. Man kunde beteckna såsom
utslag av ministerstyrelse en benägenhet hos den enskilde
departementschefen att undandraga viktiga ärenden allmän beredning eller
att undvika samråd med statsministern eller att låta
departementsberedning ske utan närvaro av konsultativt statsråd. Det vore också
tänkbart att såsom ministerstyrelse beteckna en tendens hos
departementschefen att driva sin vilja igenom, utan hänsyn till
invändnin-gar från kollegers sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
