Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYRELSE 525
i likartade ärendens behandling, att övervaka och dirigera den
administrativa praxis som utformas, att stå till tjänst med juridiska
fackinsikter, och att för övrigt ha en allmän överblick över
regeringsverksamheten, måste de sättas i tillfälle att, i den utsträckning
de själva önska det, följa handläggningen av ärendena i de olika
departementen.
I den mån begreppet ministerstyrelse hänför sig till förhållandet
mellan departementschef och konsulter, innebar den beryktade
P. M., som under den andra Brantingska regeringen såg dagen, och
som föreskrev, vilka frågor skulle avgöras i samråd med konsultema,
en reaktion mot faktisk ministerstyrelse. Den gången fäste sig den
allarmerade tidningspressen dock mera vid risken för vad man
benämnde ’’konsultvälde’’. En kritisk hållning gentemot
"konsultvälde’’ borde följdriktigt utmynna i deciderad anslutning till en
viss form av "ministerstyrelse".
Det gäller även om sist antydda slag av ministerstyrelse, att det
vanligen undgår utomstående, i vilken utsträckning den praktiseras.
Varken allmänheten eller K. U. har någon möjlighet att vare sig
ingripa mot eller ens erhålla någon närmare kännedom om den
faktiska ministerstyrelse av denna art, som existerar.
Överhuvud gäller alltså, beträffande alla former av faktisk
ministerstyrelse, att den praxis, som utvecklar sig inom varje regering,
är oåtkomlig för K. U. och riksdagen. Ministerstyrelse frodas
ohämmat i hägnet av regeringsformens bud att ’ ’alla regeringsärenden ...
skola inför konungen i statsrådet föredragas och där avgöras".
Korrektivet mot en alltför utpräglad ministerstyrelse, d. v. s. mot en
praxis som medgiver enskilda departementschefer att handla utan
tillbörlig kontakt med sina kolleger, måste ligga däri, att dessa
sistnämnda själva reagera och påfordra rättelse. Att exempelvis
riksdagen eller dess konstitutionsutskott skulle kunna blanda sig i
förhållandet mellan regeringsmedlemmarna inbördes är en orimlig
tanke. Den faktiska ministerstyrelsen har för övrigt erkänts av K. U.
genom den praxis, som på senare tid tillämpats i
dechargebetänkan-det, då utskottet riktat sina anmärkningar endast mot föredragande
departementschefen, ej mot hans kolleger, vilka dock grundlagsenligt
stå i lika ansvar för besluten.
Det har emellertid även under senare år förekommit, att just
ovan angivna slag av faktisk ministerstyrelse påtalats inom
riksdagen. Sålunda uttalade K. U. vid 1914 års B-riksdag i en kuriös
anmärkning mot förutvarande krigsministern David Bergström för
hans bekanta anmodan ("på nådigste befallning") till chefen för
Dalregementet om viss utredning angående vad som inträffat under
Sven Hedins besök: "Skulle en praxis inrota sig, att en
departementschef, Konungen oåtspord, på eget initiativ började vidtaga
åtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet, kan det alltför lätt inträffa,
att förfoganden komme till stånd, som skedde både mot
regeringsmaktens (?) egna avsikter och mot vad det samlade statsrådet kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
