Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Silverstolpe, G. Westin: Malthus och nutidens nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALTHUS OCH NUTIDENS
NATIONALEKONOMI
Av G. WESTIN SIL VERSTOLPE
R 1799 GÄSTADES VÄRT LAND AV EN ENGELSK
vetenskapsman, vars namn då var fullkomligt okänt här
men som icke skulle så förbli. Enligt eget vittnesbörd
gjorde främlingen en resa uppför västkusten till Norge, varifrån
färden åter gick in i Sverige, närmast till Stockholm. I de svenska
gränstrakterna i väster mötte han en syn, som han aldrig förr sett.
Fjolårsskörden hade varit mycket dålig, sämre än i mannaminne,
och en stor del av befolkningen hade ingen spannmål kvar utan
måste söka stilla hungern med bröd, bakat enbart av bark och
torkad ängssyra. Många hade dött, och än fler kunde väntas följa
samma väg, om någon epidemisk sjukdom uppenbarade sig bland
de av svält och umbäranden försvagade människorna.
Upplevelsen gjorde ett djupt intryck på den resande främlingen;
men kanske var det icke alldeles utan att den på samma gång ingav
honom en sorts känsla av dyster tillfredsställelse. Mannen hette
T. R. Malthus, var nationalekonom av böjelse och läggning men
präst för brödets skull och hade året förut — alltså 1798 — i sitt
hemland England vunnit allmän uppmärksamhet med ett arbete,
betitlat En studie över befolkningslagen (An Essay ön the Principle
of Population). Vad han med detta arbete ville leda i bevis var att
människosläktet i likhet med allt vad organiskt liv heter har fått
sin fortplantningsförmåga så rikligt tilltagen, att befolkningen, så
snart sagda förmåga tillåtes taga ut sin rätt, måste komma att till
det yttersta pressa på de för handen varande livsmedelstillgångarna.
En enda planta skulle kunna betäcka marken med grönska, om
jorden låge öde; en handfull livsfrön skulle på några tusen år kunna
fylla miljoner av himlakroppar med liv. Det är icke brist på
fortplantningsförmåga utan brist på plats och näring som gör att växter
och djur här på jorden sedan långliga tider tillbaka funnit
gränserna för sin utbredning. Och människorna må icke inbilla sig, att
de äro obundna av naturens hårda lagstiftningsmakt. Det är icke
cS?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
