Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Silverstolpe, G. Westin: Malthus och nutidens nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALTHUS OCH NUTIDENS NATIONALEKONOMI
17
Därmed är också en anledning given för den ekonomiska
vetenskapen att fullfölja diskussionen av detta problem från synpunkter,
som förut knappast kunde göra anspråk på uppmärksamhet. Malthus
räknade med att befolkningen, även om den under övergångsperioder
kunde stanna ett stycke under den möjliga maximisiffran, i tidens
längd alltid skulle komma att uppnå den, och han sporde, om det
icke var bättre och humanare att genom moralisk avhållsamhet söka
hindra maximisiffrans tillfälliga överskridande än att låta krigen,
farsoterna och — i sista hand — svälten göra sitt verk. Men om det
i motsats till vad Malthus trodde är möjligt att definitivt stanna
vid en viss befolkningssiffra, då kan det tydligen löna sig att
diskutera frågan, vilken siffra som är den från ekonomisk synpunkt
önskvärda eller — såsom man uttryckt saken — var
befolkningsoptimum, väl att skilja från befolkningsmaximum, är beläget.
Behöver ett land som Sverige fler innevånare än det har för att göra
det bästa möjliga av sina resurser, eller är det nog med 6 miljoner,
eller skulle det rent av vara bättre, om vi bara hade 3 à 4 miljoner
att röra oss med? På det viset frågade aldrig Malthus, men
"ny-malthusianismen,’ gör det så mycket ivrigare, och däri ligger den
stora skillnaden mellan förr och nu.
Skrider man till att närmare granska denna fråga, så gäller det
allra först att på nytt avliva den gamla kvickheten om att det
"tydligen skulle varit bäst ställt här på jorden, om tvåbarnssystemet
blivit tillämpat ända sedan Adam och Eva levde". Om det icke
funnes något som heter arbetsfördelning, så skulle sagda kvickhet
vara verkligt slående, men eftersom människorna — liksom en del
andra i samhällen levande varelser men i ojämförligt högre grad
än de — ha funnit på hemligheten att genom samarbete öka
resultatet av sina ansträngningar, så kan man på goda grunder påstå,
att ett land kan vara underbefolkat lika väl som överbefolkat. Till
en viss gräns kan en folkökning lända alla till fördel, därför att
mera vinnes genom arbetsfördelningens fullkomning än som förloras
genom att ransonen av naturrikedomar per huvud av befolkningen
blir mindre än förut. Det förklarar bland annat, att åtskilliga av de
unga länderna på andra sidan världshavet länge varit direkt
intresserade av att öka sitt befolkningstal och med varjehanda lockelser
— som visserligen ofta nog visat sig vara falska förespeglingar —
sökt draga till sig invandrare från europeiska länder.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
