Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Carleson, C. N.: »Det större Storbritannien»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET STÖRRE STORBRITANNIEN»
91
vila på Londonkabinettet och det engelska parlamentet, kortligen på
England och likaså huvudtyngden av imperiets försvar".
Det är nu ett äkta brittiskt drag att man, trots vad i realiteten
uppbygges, undviker att tala om "imperial författning".
Obenägenhet för allsköns politisk eller social "plankonstruktion" låter det
hela formellt begränsas till ett avtal, till ett godkännande av
kommittérapporten om "interimperiala förbindelser". Beslutet ser rätt
anspråkslöst ut. I den officiella titulaturen: "Vi Gteorg V etc___"
har man som nämnt blott raderat ut två ord, men för övrigt duger
den eller får duga för en nog så radikal omordning av förhållandet
mellan imperiestaterna. Var dominion ensam för sig i egna
angelägenheter "råder" kronan. Så modest låter det, men betyder att
den råder över sig själv, ty mot denna term att man "råder"
kronan svarar bestämmelsen att var dominion är en jämbördig
riksmedlem och "herre över sitt eget öde".
Som sagt: betänkandet kan anses likvärdigt med en imperial
författning. All subordination av en stat under en annan avskaffas,
men samtidigt subordinera de alla på lika villkor under en enhet,
som de själva givit sig. Så växer fram en imperial mellanstatlig
demokrati — den som man hittills förgäves eftersträvat inom
Nationernas förbund. En viss materiell övervikt förblir dock
förbehållen moderlandet, så länge detta får bära huvudtyngden av
diplomati och försvar, oaktat begreppet "kronan" blivit löst från sitt
hittills exklusiva samband med speciellt engelsk styrelse och
förvaltning. Kortligen: avtalet avspeglar den punkt, dithän förhållandena
hade utvecklat sig under krigsårens solidaritetsprov för imperiet,
och om konferensens första dagar kringvärvdes av söndringsrykten,
som särskilt kretsade kring den sydafrikanske premiärministern
Hertzog, så kunde vid konferensens avslutning konstateras att dessa
ryktens luft var rensad.
"Varken England eller dominions kunna tvingas acceptera aktiva
åtaganden, med mindre än att var stats regering samtyckt därtill."
Denna på en gång oavhängighets- och solidaritetsförklaring anger
kort och koncist konventionens innebörd. Om Londonparlamentet
antager en bill, som nära berör någon dominions intressen eller om
en liknande komplikation skulle hota att uppstå mellan dominions,
så måste man inhämta resp. dominions mening och samtycke. Det
sker då därigenom att moderlandet och dominion tillsätta en
kommitté, som behandlar sådana delar av billen, som måste anses falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
