Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Svanberg, Victor: Litterärt bokslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRT BOKSLUT
105
"I fru Justitias förgård" beskriver världen sedd ur juristens
synvinkel. Men han saknar högre allmänbildning. Han hånar t. ex. den
materialistiska historieuppfattningen och förstår inte, att hans
novellsamling just illustrerar läran om människans beroende av sin miljö.
En del författare omväxla med novellistisk Småkonst mellan
större och allvarligare verk. Vår kanske skickligaste prosatekniker,
Siwertz, lät en gång undfalla sig, att noveller inte var något arbete
för honom; de flögo på honom medan han mornade sig, eller kanske
det var medan han klädde sig. Tydligen är Gustaf Hellström i
samma fördömelse; hans "Mannen vid ratten" gör i varje fall
ett tämligen flygande intryck. Men om han bara fortsätter sin
monumentala romanserie om Mannen utan humor, må han gärna
dessemellan förfärdiga ett otal män med ratt, sig själv och
söndagsbilagepubliken till förströelse.
Värre är det med den typ av svenska författare, sam gjort
novellen till en helig livsuppgift. De äro oftast anycket
samvetsgranna konstnärer. I små, väl valda och väl utarbetade bilder
pressa de samman sin livserfarenhet. De göra inget hastverk, de
försmå dussineffekter och de äro verkligt rädda för lyckliga slut.
Allt detta är motsatsen till amerikanskt, och ändå äro dessa
novellister innerst inne amerikaner, om man med amerikanism menar
att slå människor till slantar. Alldeles som Amerika i frihetens
namn satt tvångströja på sina barn, så är det i omväxlingens namn
novellisten åsätter sina tankefoster uniform. Den svenska
novell-uniformen är dödgrävarens mullfärgade. Skyende den ytterlighet,
som heter 100-kilometcrsfart fram till frid, fröjd och frieri, ha
våra distingerade diktare råkat ut för den andra ytterligheten,
som heter stillastående och dödsringning. Novellisten är nu en
gång nödsakad att klippa sönder livet, i små, små stycken. Det
är då onekligen fint, men inte sunt att anställa liemannen som
tillskärare. Vi ha redan en förnämlig tradition av melankoliska
noveller i vår litteratur. Grand old man på området är Per
Hallström; denne Amerikahatare blev mästare i den ut- och invända
amerikanism, som sorg- och dödsnovellen är. Visserligen sökte han
nere i dödsskuggans dal efter styrka att på ett nytt stilla sätt
älska livet, men återuppstågandet har ej lyckats så bra som
nedstigandet.
Bo Bergman är en något yngre representant för konsten att
klippa svarta silhuetter ur livets brokiga papper, dock gammal nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
