Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Gardell, Albert: Synpunkter beträffande inkomstfördelningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ALBERT GARDELL
tighet i fråga om våra utgifter undgå vi misären eller kunna hålla
vårt dagliga liv ekonomiskt något så när flytande.
Om orsakerna till detta tvistar man, om medlen att avhjälpa
detta och komma till ett bättre samhällstillstånd på denna punkt
är man lika oense.
För många, vetenskapsmän och yrkesmän, som grubbla över våra
samhällsproblem, blir den åskådningen grundfast, att den yttersta
orsaken till våra ekonomiska bekymmer ligger däruti, att vi icke
mäkta producera tillräckligt. Pauperismen är sist och i botten ett
produktionsproblem, löses varaktigt och effektivt endast i samma
mån, som våra samhällen öka förmågan att skaffa mera nyttigheter.
En jämnare inkomstfördelning hjälper således icke något
väsentligt enligt denna ståndpunkt, den leder blott till att avtrubba de
produktiva krafterna och till att knappheten blir mera utbredd, och
antalet av dem, som få leva i ekonomisk åtstramning, blir bara
ännu större än förut. Ingen blir rikare, men många bli fattigare.
Det torde nog ej heller finnas någon, som vill bestrida den satsen,
att ökad produktion i förhållande till folktalet är det förnämsta
botemedlet mot den ekonomiska nöden.
Men de finnas också, som tro, att fattigdomen har andra orsaker
och kunde vara ofantligt mycket mindre även på det närvarande
produktionsplanet, blott vi förstode att ordna och organisera våra
samhälleliga förhållanden och vår produktion annorlunda. Vi
fördela de frambragta nyttigheterna för oförståndigt och orättvist.
Vi tillföra somliga samhällslager en alldeles för stor del av
det samarbetade nyttighetsförrådet med den påföljd, att i andra
samhällsskikt uppträder rena bristen. Vi organisera våra samhällen
så, att vi skapa möjlighet för överflöd och överdåd i en del fall och
så kommer svälten som det nödvändiga korrelatet på andra håll
i stället. Ett folk kan ju vid en bestämd tidpunkt, på ett bestämt,
ganska orörligt produktionsstadium och med den för tillfället givna
organisationen av samarbetet endast frambringa en begränsad mängd
nyttigheter. Överflöd i tilldelningen i den ena riktningen måste då
med nödvändighet kompenseras genom inträdande brist på andra
områden. Med ett ord: vi ha det så ställt, att vi genom tilldelningen
av stora inkomster åt en del möjliggöra en lyxproduktion med
tillfredsställande av rent exotiska, understundom meningslösa och
vanvettiga, i alla fall ständigt allt för vräkiga behov, medan då å
andra sidan människor få nöja sig med inkomster, som endast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
