Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Falkenberg, Albert: Tjänstemannapolitik och tjänstemannarörelse i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ALBERT FALKENBERG
förlorade kriget, vars krafter fängslades genom fredsfördraget i
Versailles och som genom Ruhr-ockupationen, inflationen och den egna
ekonomins överbelastning trängdes in i en krisatmosfär, ur vilken
endast nya ekonomiska metoder kunna leda det ut.
Den så ofta förkunnade "hushållningens omorganisation’’ kan icke
äga rum mot de arbetande massornas vilja. Arbetare och anställda
veta detta men icke alltid tjänstemännen. Men huru skola vid
lösningen av Tysklands ekonomiska problem tjänstemännens behov
kunna tillfredsställas, om icke tjänstemännen själva vilja taga aktiv
del i den ekonomiska kampen. Alltjämt kvarlever hos dem en god
del av den gamla uppfattningen om "fader staten", vilken icke
tillåter dem, att riktigt utveckla sin aktivitet. Lönefrågan kan icke
mera lösas så att säga genom förvaltningsinstanserna, ty just de
ha mer än någonsin råkat i beroende av de ledande ekonomiska
kretsarna. Det visar i högsta grad regeringens ekonomiska politik.
Eller kan det anses rättfärdigt handlat, då under högsommaren 1925
de kapitalistiskt orienterade partierna i den tyska riksdagen till
fromma för de besittande klasserna men till skada för miljoner
produktiva människor sanktionerade ockertullarna ? Då de i stället
för att lätta skatterna för de egendomslösa och öka dem för de
besittande gjorde sig till målsmän för en skattelagstiftning, som saknar
till och med skenet av social rättvisa. Att avböja lönefordringar
med hänvisning till näringslivets dåliga läge har redan för
längesedan blivit ett medel till att försvara just denna ekonomiska
hierarki och regeringen. Är då verkligen ’ ’det tyska näringslivets
sammanbrott" ett fastslaget faktum? Den officiella skördestatistiken för
brödsäd ger vid handen, att 1925 i genomsnitt nästan samma
avkastning uppnåddes som 1911—1913, och att återupprättandet av
det tyska kreatursbeståndet är nästan slutfört.
Stenkolsförbrukningen inom industrin var 1925 nästan lika hög som 1913. Därvid
får man ej glömma, att stegringen i brunkolsproduktionen för samma
tid kan beräknas till 50 %, och att man dessutom måste taga hänsyn
till utvidgningen av vattenverkens kraftalstring. Återuppbyggandet
av den tyska handelsflottan försiggår jämförelsevis hastigt.
Varuomsättningen — mätt i järnvägarnas omsättningsskatt och
trafikbelastning — översteg under 1925 föregående års. Utrikeshandelns
totalbelopp visar en stigande rörelse uppåt. Även om den ur dessa
data framgående ökningen av den tyska ekonomins produktivitet icke
kunnat uppnås utan hjälp från utlandet, så kan man dock redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
