Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Stéenhoff, Frida: Kvinnans personlighet och barnalstringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
FRIDA STÉENHOFF
i flera avseenden lärorik, den vittnade om en långt driven fruktan,
att kvinnonia, väl fria, skulle undandraga sig barnafödandet, Den
vittnade även om att kvinnans beroende av mannens vilja i en så
viktig angelägenhet som moderskapet ännu i tjugonde århundradet
togs som något helt naturligt i föregångslandet Sverge. Allra
lärorikast var den kanske genom att visa, hur teoretiserande sker
när kännedom fattas om föremålets natur. Under gångna tider har
det ej varit sällsynt, att farhågor sådana som professor Pahlbecks
kommo till synes inför varje kvinnlig frihetssträvan. De bottnade
kanske i den bekanta läran om urdjuret, som var tvåkönat, men gav
upphov till två kön, därför att de intelligentare och rörligare
individerna undandrogo sig fortplantningens mödor och blevo hanar.
De trögare och dummare fortsatte att frambringa avkomma och
blevo honor. Om en gång kvinnorna icke längre hejdas i
utvecklingen, utan få bli intelligenta och rörliga, finns det ingen tredje
part att avlasta barnafödandet på, och då måste släktet upphöra.
Åsikten frånkänner kvinnan totalt moderligheten som en äkta,
ofrånkomlig del av hennes väsen. Djuret längst bort i urtiden och den
moderna modem skulle ha samma slags lyckoförnimmelser och
ungefär samma nervsystem med därav givna krav på livet.
Kent motsatt ter sig den rädsla, som gjort gällande, att barnen
skola bli för många, när kvinnorna få mera bestämmanderätt än
nu över alstringen. Denna åsikt möter ofta i litteraturen, där
kvinnan framställes som naturvarelsen, vilken är fientlig mot mannens
kultur. Moderskapsdriften uppehåller världen genom sin hemska
väldighet. I sitt slöseri med människomaterial hetsar den
människorna till allt obarmhärtigare kamp för livet, som skall utrota de
högre livsformerna och reducera människan till animalisk varelse,
om ej männen med sina högre intressen begränsa den meningslösa
alstringen.
Det är på tiden, att kvinnorna lägga korten på bordet och skingra
den oro, som okunnigheten så ofta för med sig. Vad är kvinnan
för en sorts varelse? Vad vill hon? Har hon några mål? Har hon
ideal? I så fall är hon ju ingen fara för kulturen?
Männen fråga henne visserligen föga mera nu än fordom om
hennes uppgift. Denna synes dem i allt som rör kvinnan självfallen
och en gång för alla fastställd i världsordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
