Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Qvidamsson, Qvidam: Strindberg i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STttlND¾ERG I FtlANKRlKE
177
Detta möte på fransk jord mellan de två nordiska
diktarhövdin-garna tycks ha förlupit i idel solsken. Men det skulle inte vara länge.
Inom kort fick Björnson lära känna Strindberg från en annan sida
än den, han visat, när de sammanträffade i Neuilly. Stötestenen i
förhållandet mellan de båda storheterna blev "Giftas", vari
diktarens frimodiga, sant mänskliga behandling av de sexuella problemen
naturligtvis måste falla "Hanske’ ’-moralens förkunnare för bröstet.
När de svenska myndigheterna den 3 oktober 1884 företagit sin
löjliga polisaktion mot ’ ’Giftas", beslagtagit boken och väckt åtal för
hädelse, delade sig hela det kulturella Skandinavien i två partier,
för och emot fridstöraren. Böljorna gingo skyhöga, och Björnson
kunde naturligtvis icke hålla sig utanför. Han skyndade att giva
Strindberg en massa skolmästarråd om, hur han borde förhålla sig,
och Strindberg kände sig djupt kränkt över, att hans norske
diktar-broder ansåg sig kallad att handleda honom.
Det kom — efter någon tids häftig korrespondens — till en
brytning, som får sin grälla belysning i några brev, vilka jag såg mig
i stånd att publicera i "Vecko-Journalen" av den 13 juni 1920
(5 årg. n:r 24). Denna sammanstötning ödelade för alltid
förhållandet mellan de båda stridbara diktarna.
Efter de stormiga "Giftas "-dagarna tog Strindberg itu med den
stora livsuppgörelse, som han kallat "Tjänstekvinnans son". När
han sänder hem första delen (i april 1886), är han åter i Grez och
skriver därifrån i ett brev: "Man kommer att fråga: vad är nu
det här? Är det en roman? Nej! En biografi? Nej! Memoarer?
Nej! Jag svarar, det är, vad det kallar sig: En själs
utvecklingshistoria, 1849—1867. Utom det psykologiska, som är huvudsaken
(varför anekdoten endast användes för att belysa karaktären), äro
också några andra intressen företrädda i boken: den utgör en bekant
och betydande diktares fullständiga biografi, till på köpet så föga
lögnaktig som blott en verklig biografi kan skrivas. Vidare är boken
en historia om de inre förhållandena i Sverige 1849—67. Därför
kommer boken att bli till nytta för ungdomen, då den förklarar
en nyligen förfluten period, utan vilken samtiden icke kan förstås."
I "Tjänstekvinnans son" talar Strindberg om en plan att
"upptäcka och väcka Europas bönder, så att de tillsammans med honom
skulle kunna bota kulturen". Han menade, att Europas
lantbefolkning var så gott som obekant för andra människor, medan städerna
med deras hotell, teatrar och museer skildrats till överflöd. Vid
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
