Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Qvidamsson, Qvidam: Strindberg i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
¾VIDAM QVH>AMSSOX
Grande-Chaumière, Montparnasse, och intog sina måltider i Madame
Charlottes (Futterer) Crémerie — känt från "Brott och brott".
Den goda damen var som en mor för sin berömde pensionär, som
säkerligen icke alltid var så lätt att handskas med. "Han tyckte
icke mycket om sällskap, Monsieur Strindberg — har Madame
Charlotte berättat — och jag sökte alltid ställa så till, att han fick vara
ensam vid sitt bord. Jag förstod så väl, när han ville vara i fred,
och jag var så orolig, att de andra skulle rikta ordet till honom.
Oh, hur försiktig måste man inte vara för att icke störa eller såra
Monsieur Strindberg. Ett så stort geni får man naturligtvis inte
oroa! Han är icke som de andra. Han var också så nervös. Och
hur skulle han kunna vara något annat! Som han arbetade hela
nätterna! Många gånger — då jag kunde se, att han icke skulle taga
illa upp att jag talade till honom — sade jag: écoutez, Monsieur
Strindberg, Ni tar livet av Er med Ert nattarbete! Ni får inte lov
att tro, att Ni tillhör Er själv. Ni tillhör Ert land och
mänskligheten. Ni måste skona Er för att kunna göra gott med Ert geni!
— Då såg han mig länge rakt in i ögonen — och så han kunde se
på folk, Monsieur Strindberg, man blev verkligen helt underlig till
mods! — och när han så hade suttit en lång stund och stirrat på
mig, så hände det, att han sade: ’ ’Ni har rätt, Madame Charlotte!’’
— Men tror Ni, att det hjälpte? Oh, non, monsieur!"
I slutet av mars 1896 besökte Wrangel Strindberg i Paris.
Diktaren hade då flytt till det i "Inferno" mycket omtalade Hotel
Or-fila vid Eue d’Assas, ett litet ytterst anspråkslöst studenthotell.
Här bodde ett av världens största genier i ett uselt, oeldat litet rum
med utsikt mot en smutsig husvägg. En mycket enkel järnsäng stod
i en sned alkov — antecknar besökaren — mitt på golvet fanns ett
bord överhopat med papper, tidningar och diverse verktyg; på
marmorspiselns skiva voro åtskilliga flaskor uppradade, och på den yttre
fönsterpostens stenhäll stodo några små porslinsdeglar. Det
mottagande, som kom Wrangel till del var att börja med icke vidare
lovande. De första ord, Strindberg yttrade, voro: "Vad vill du?"
Först sedan Wrangel svarat, att han i främsta rummet ville träffa
honom och att han dessutom hade ett konvolut att överlämna,
ombads gästen att sitta ned. "Strindberg själv såg klen ut, skriver
Wrangel. Hans ögon voro rödsprängda, sannolikt av nattvak, han
var mager och blek. Men blicken var samma forskande,
genomträngande, ljusa som förr; dock tyckte jag mig förmärka en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
