Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Händelser och spörsmål - Budgeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Budgeten.
Om man ställer samman sina inkomster och sina utgifter under
någon viss tid får man sin budget. När man nämner ordet budget
tänker man kanske dock vanligen i första hand på statens budget. Det är
emellertid principiellt sett samma sak även om det också finns många
olikheter mellan den enskildes ocli det allmännas budget. Den enskilde tvingas
att rätta munnen efter matsäcken medan staten i viss utsträckning kan rätta
matsäcken efter munnen, fast i längden kan icke heller staten ha utgifter av
vilken storlek som helst.
Det kan mången gång kanske vara svårt nog att få den privata budgeten
att gå ihop och personen i fråga måste planlägga sin hushållning en smula
på förhand. När det gäller staten blir detta alldeles nödvändigt och
planläggningen måste dessutom ske i mycket god tid. Det är många skäl som
skola vägas för och emot varandra både beträffande postema på utgiftssidan och
dem på inkomstsidan och det är många personer, som skola säga sin mening
om skälens hållbarhet innan posten får sin plats och sitt utseende i den
definitiva budgeten. När budgetåret tar sin början den 1 juli måste riksdagen
förut ha fattat sina beslut ocli före riksdagsbesluten komma regeringsförslagen,
som baserats på utredningar och hemställanden från de olika departementen
och underordnade myndigheter. Det är således åtskilliga månader i förväg,
som budgetarbetet måste påbörjas.
Om familjebudgetens slutsiffror stiga betraktas det inte som någon olycka,
endast inkomstsidans summor hålla takt och helst något mera med utgiftssidans.
Stiger statsbudgeten är det däremot mer än en medborgare och skattebetalare,
som frågar sig var detta skall sluta. Ej heller en stigning här behöver dock
vara någonting att ängslas för. Redan en växande befolkning och en växande
nationalinkomst kunna vara tillräckliga att förklara höjda utgifter och
inkomster för staten. Har man tilläventyrs, som värden under de senare åren
haft, att dras med ett föränderligt penningvärde måste detta också spela in
och öva sitt inflytande på summornas storlek. Bokföringen kan förklara
mycket. Det blir en avsevärd skillnad, om budgeten är en bruttobudget eller
en nettobudget, om exempelvis blott nettoinkomsten från ett statens
affärsföretag kommer med eller hela bruttoinkomsten på inkomstsidan och
omkostnaderna på utgiftssidan.
Men även om man justerar siffrorna aldrig så noga, kan det gott hända
att det visar sig, att statens utgifter vuxit, och inkomsterna med dem få vi
hoppas, och det behöver ej innebära någon katastrof för det. Tvärtom borde
man nog mången gång vara glad och tacksam över ett dylikt faktum, även
om man skulle vara en än så övertygad sparsamhetsvän. Det är trots allt
en hel del ting, som staten eller det allmänna styr om på ett’ bättre och
förmånligare sätt än vad den enskilde förmår göra och i den mån allt flera
dylika områden falla under statsverksamhet bör det medföra ett bättre
sakernas tillstånd för medborgarna. Det är icke skatternas höjd i och för sig, som
är det avgörande, vilket man så gärna vill påstå, utan vad som verkligen
åstadkommes för dessa skatter. Slipper skattebetalaren undan med en
procent i skatt, men detta belopp ej kommer till någon nytta, så är den skatten
otvivelaktigt för hög. Måste medborgaren i stället betala 50 procent i skatt
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
