Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Örne, Anders: Den ekonomiska världskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
ANDKKS ORNE
lika många personer på var och en som antalet vid vanliga plena i
den svenska riksdagens första kammare närvarande ledamöter.
Det kunde funnits anledning befara, att så stora församlingar icke
skulle vara i stånd till det slags sakkunnigearbete, som konferensen
hade sig ålagt att utföra. Som bekant voro de officiella
representanterna icke befullmäktigade ombud för sina respektive regeringar,
utan hade att på eget ansvar bedöma de förekommande frågorna
och föreslå åtgärder. Det förelåg härvid två uppenbara risker. Den
ena var, att det hela skulle löpa ut i en akademisk disputation över
frågor av teoretiskt intresse, den andra — och större — bestod i, att
deltagarna trots allt skulle känna sig som diplomatiska representanter
med uppgift att kämpa för sina staters officiella handelspolitik.
Naturligtvis kunde det också ha hänt, att det sakliga kommit att
drunkna i mycken och blomsterrik vältalighet. Men intet av allt detta
inträffade. Arbetet blev i hög grad sakligt och fick genast en
bestämd inriktning mot målet att vinna praktiska resultat. Till en
början förmärktes visserligen i kommissionsarbetet en benägenhet hos
vissa representanter att se sakerna från nationella i stället för
internationella synpunkter, men konferensens ledning, understödd av
det stora flertalet länder, lyckades dock i tid vrida arbetet tillbaka
på riktiga banor. Och till sist kunde resolutionerna antagas med
den enhällighet, som var förutsatt i de av N. F :s råd givna
direktiven. Därvid bör dock uppmärksammas, att de ryska ombuden, som
ensamma bland alla syntes vara utsedda med uppgift att försvara
sitt lands officiella handelspolitik, i en första votering röstade nej
till de tre huvudförslagen och sedan vid det definitiva avgörandet
av-höllo sig från att deltaga i beslutet. De deltagande representanterna
för de organiserade arbetarna i Västeuropa röstade däremot för
beslutet i dess helhet.
I det följande skall jag till en början med några ord söka antyda
läggningen av resolutionerna och därefter göra några egna
reflexioner om det nu inledda internationella samarbetets konsekvenser
ifråga om socialdemokratins praktiska politik. Det blir endast
preliminära synpunkter, avsedda att underlätta studiet av den
publikation på svenska språket av konferensens arbete, som förberedes av
delegationsledamöter.1
1 Dessa voro, utom författaren till denna artikel, som bekant professor
Gustav Cassel, bankdirektör O. Bydbcck, Industriförbundets direktör,
handelsrådet V. Lundvik och L. 0:s kassör J. O. Johansson. Som experter tjänstgjorde
.socialrådet dr Sjöstrand, avdelningschefen Giinthcr och byråchefen dr Höijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
