Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Örne, Anders: Den ekonomiska världskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•202
ANDERS ORNE
och revolutionerande idé, som för närvarande är värdig att
koncentrera allas krafter på.
I den inledningsvis citerade artikeln i Marxssällskapets
minnesskrift uttalade författaren en stilla undran, om det vore en för djärv
tanke; att den europeiska arbetarklassen i fullt samförstånd med
övriga framstegsvänliga element skulle bli den ledande gruppen bland
de krafter, som arbeta för att göra Europa till en fri folkgemenskap.
Jag kan icke säga, att arbetarrepresentanternas uppträdande vid
den ekonomiska världskonferensen gav något starkare intryck av
medveten vilja att tjänstgöra som en sådan förtrupp. Det lönar sig
ej att i detta fall ens tala om företrädarna för "arbetarnas och
böndernas" nya stat i öster, eftersom hela deras politik inspireras
av centralistisk statsförgudning och monopolistisk övertro. De
västerländska arbetarorganisationernas representanter, som det här allena
kan bli tal om, röstade samtliga för de antagna resolutionerna. De
gjorde även ett gott arbete inom kommissionerna för att föra fram
arbetarklassens synpunkter och lyckades enligt min uppfattning väl
i detta hänseende. Men det föreföll, som om nationella synpunkter
och uppfattningssätt allt för mycket färgade en del av deras idéer.
Uppenbarligen är det bristen på en fast teori för den internationella
ekonomiska samverkan och vanan att. betrakta
socialiseringsproblemet ur nationalstaternas trånga synpunkt, som vållade den
uppenbara osäkerheten på åtskilliga håll, särskilt från ett stort lands
företrädare.
Det synes mig vara en trängande nödvändighet att snart företaga
den nyorientering av den europeiska arbetarpolitiken, som måste bli
en följd av erkännandet, att hela jordklotet nu faktiskt bildar ett
enda hushållningsområde, trots de politiska statsgränserna. Många
av de programpunkter, som utformades, innan denna sanning ingått
i det allmänna medvetandet, äro nu — det bör öppet erkännas —
ohjälpligt föråldrade. Dit hör enligt min mening den gamla idén,
att den enskilda nationalstaten bör äga och utnyttja de stora
råvarukällorna (naturrikedomarna) inom sitt område, t. o. m. när endast en
bråkdel av deras produktion utnyttjas inom landet. Redan att
enskilda företag skaffat sig monopol över dylika rikedomar är betänkligt.
Men dessa företag ha dock ingen tvångsmakt. De kunna i en
normalt uppbyggd, hederligt förvaltad stat icke räkna på annat än sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
