Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Ljungdal, Arnold: Den organiserade gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ORGANISERADE GRUPPEN.
Av ARNOLD LJUNGDAL.
S~2\EN PSYKOLOGISKA VETENSKAPEN HAR LÄNGE
i I endast haft hån och förakt till övers för den så kallade
*■—*->^ ’’massan". Massan — det blev för denna vetenskap
inbegreppet av all mänsklig stupiditet, grymhet och brutalitet. T.
massan slocknade alla individens högre strävanden, han
förvandlades till en osammansatt driftsvarelse, som följde sina närmast
till hands liggande impulser, obekymrad om såväl etiska normer
som socialt ansvar. Den franske tänkaren Gustave Le Bon gav
i sin bekanta bok Massans psykologi, som utkom i början av
århundradet, ett vältaligt och cyniskt uttryck åt dessa åsikter. Den
ende skaparen av kultur är enligt Le Bon individen; endast
individen kan ha någon relation till de allmänna värden och normer,
som kulturen rör sig om; massan är alltid kulturellt och moraliskt
indifferent.
Man kan förstå att detta betraktelsesätt skulle bli populärt bland
det bestående samhällets försvarare. Det gav en ypperlig
angreppspunkt på den anstormande proletära världsrörelsen. Därtill
kommer att den borgerliga uppfattningen av kulturen till sitt väsen
tydligen måste vara löslig, oorganisk — individualistisk.
Bour-geoisin gjorde sitt inträde i historien genom att slå sönder de
gamla feodala organisationsformerna — skrån och gillen — och
den har aldrig bekymrat sig om att försöka skapa några nya. Till
och med när hot mot de egna existensbetingelserna tvingat den
att sammansluta sig, till exempel i arbetsgivarföreningar, har detta
alltid skett med en viss motvilja och stick i stäv mot den liberala
doktrinen om den "enskildes" överlägsenhet.
Socialismen har som bekant på denna punkt från början anmält
en avvikande mening. Det ligger ju också i sakens natur, att en
rörelse, som i väsentlig mån bygger på massan själv, dess aktivitet
och organisation, skall komma att få en annan syn på de kollektiva
prestationernas betydelse än den enskilde individen i sin
förnäma avskildhet; en sådan rörelse är ju på sätt och vis
predestinerad till att i gemenskapen, samarbetet, se kulturens egentliga
grundval, medan den individuella isoleringen av den alltid kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
