Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Ström, Fredrik: Svenska socialdemokratins uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SOCIALDEMOKRATINS UPPKOMST
295
listisk teoretiker, en målmedveten kännare och anhängare av den
lassalleanska riktningen inom socialismen. Palms insatser liksom
hans ära äro tillräckligt stora utan att de behöva överdrivas. Å
andra sidan hade August Palm en given begränsning och vissa
mycket stora svagheter, framför allt var han icke i något avseende
en man med ledareegenskaper och icke heller en man med
teoretiska intressen. Men han var ett stycke diplomat och icke så litet
av en condottière. Liksom Karl XII älskade han att slåss i alla väder.
Han kunde segra, men han hade svårt att använda segern. Palm
begagnade ofta mycket revolutionära och expressiva talesätt, men
i grund och botten var han en stor och utpräglad opportunist. I
det stora hela ser författaren blott en svag sida hos Palm: han var
en klen organisatör. I övrigt överglänser Palm alla sina samtida
inom rörelsen. Ehuru den, som skriver detta, i början av seklet i
många stridsfrågor inom partiet stod på August Palms sida mot
t. ex. Branting, så måste jag dock säga, att författarens
värdesättning av Palm är subjektiv och konstruerad.
För att kunna helt genomföra sin avsikt att upphöja August
Palm till arbetarrörelsens stora centralfigur, ledare och socialistiske
tänkare har författaren dels nedsatt övriga arbetarledare och
socialistiska stridsmän, dels alldeles åsidosatt dem. En organisatoriskt så
pass betydande kraft som Ziesnitz nämnes endast i förbigående
för att nu endast taga ett exempel. Men framför allt är det
undervärderingen av Branting och Sterky, som faller i ögonen. Palm var
den agitatoriske banbrytaren, men Sterky var den organisatoriske.
Trots detta intar han i Lindgrens skildring en mycket underordnad
roll, antingen såsom ett redskap åt Branting, ehuru han var en
mycket självständig natur, eller såsom den som utnyttjade Branting
för sina syften. Sterky får delvis skulden för den stora schism,
som inträdde i rörelsen, ehuru Sterky uppenbarligen var den som
sökte hålla samman de stridande grupperna och få ett
organisatoriskt helt av de spridda krafterna. Sterkys insatser för
fackföreningsrörelsen äro icke tillräckligt uppmärksammade, och hans
teo-retiskt-socialistiska intresse är för författaren tydligen okänt. Sterky
var dook den som jämte Branting ägde det största socialistiska
biblioteket, sannolikt större än Åkerbergs, och Sterky följde den utländska
socialistiska litteraturen mycket noga, vilket däremot Palm alls
icke gjorde. Möjligt är, att Sterky var en av författarna till det
så kallade Åkerbergska programmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
