Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Ström, Fredrik: Svenska socialdemokratins uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SOCIALDEMOKRATINS UPPKOMST
303
son mest verksam för att samman jämka de olika meningarna, men
i den viktiga frågan om tillfällig samverkan med andra partier tog
han parti för Branting mot Palm.
Författaren har emellertid icke blott underlåtit att ge en bild av
rörelsen i Göteborg. Han har även lämnat fullkomligt falska bilder
av dess ledande män. Således säger han, att Pehr Erikson "efter
berömvärda ansträngningar lyckades få en plats tryggad bland
martyrerna", men glömmer att han själv strax förut sagt, att
"Folkets Röst" sannolikt "kommit med i det allmänna notvarpet,
såframt redaktionen icke mot all förmodan haft förstånd nog att
stryka några anstötliga rader." I en not säger författaren vidare,
att "Folkets Röst" "fullföljde med erkännansvärd framgång
traditionerna från skandaltidningen med samma namn i början av
50-talet".1) Ett faktum är emellertid, att "Folkets Röst" icke
redigerades annorlunda än övriga arbetartidningar under denna tid
och var betydligt mera hyfsad i tonen än Palms tidningar.
Författaren håller sig icke ens för god att mot ledarna i Göteborg citera
en anonym pamflettist av vidrigaste kaliber, den sedermera till
högern övergångne, tidvis halvt sinnessjuke Anton Andersson. Denne
får namn om sig att vara "en sakkunnig penna", när han säger,
att Göteborgsledarna "tänkte göra sig en god affär av tidningen
och idkade nidskriveri mot kontant betalning". Att detta är rena
uppfinningen av en sinnesförvirrad torde framgå därav, att västra
Sverges arbetarparti gjorde tidningen till sin egen med samma
ledning 2) och att tidningen på den konstituerande kongressen
erkändes såsom partiorgan samtidigt som Erikson blev en av
representanterna i partiets högsta ledning jämte Branting, Sterky,
Danielsson och Palm. Författaren känner för övrigt mycket litet till
Eriksons insatser i partiarbetet, så litet att han icke ens i sin
utförliga litteraturförteckning har anfört någon av dennes skrifter,
icke ens "8-timmarsdagen" med företal av Hjalmar Branting,
skriven i fängelset, och jämte ett arbete av Branting den första
socialistiska skriften i vårt land i denna fråga. Rörande Pehr
Eriksons karaktär hade författaren, om han velat bemöda sig, på många
håll kunnat få upplysningar av vederhäftigt slag.
*) Sid. 261 i Lindbergs avhandling.
2) F. R. 25 aug. 1888,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
