Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Händelser och spörsmål - Franska valreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
317
som ej blevo besatta. Dessa överskjutande mandat skänkte man helt enkelt
åt don starkaste listan, således ett avsiktligt och otvetydigt gynnande av
de större partierna.
Vad hade nu detta för praktiska konsekvenser? Vid valet 1919 bildade
i en mängd kretsar högerelementen valallians och satte upp gemensamma
listor. Det var "det nationella blocket" eller "republikanska unionen"
med Millerand som andlig fader. Något dylikt samgående förekom icke i
större utsträckning på vänsterkanten och resultatet blev med nödvändighet
ett nederlag för vänstern. Av skadan blir man vis och när nästa, val kom
1924 bildade även vänsterpartierna allians. Utan att någon större
förskjutning ägde rum i valsiffrorna blev utgången nu en vänsterseger med följande
regeringsskifte och t. o. m. presidentbyte.
Man kunde ju då kanske tycka, att man inom dessa segrande partier borde
vara ganska tillfredsställd med metoden, och dock är det dessa som
genomdrivit förändringen eller kanske riktigare — det är radikalerna som med
socialisternas bistånd gjort det. För radikalerna, sedan länge Frankrikes
största parti, om än en smula löst i fogarna, bjöd metoden på vissa
nackdelar och framför allt enmansvalen vissa fördelar. Det är inte alla gånger
så lätt att på förhand veta med vem man skall alliera sig för att få det
mesta. För socialisterna var det utan tvivel en föga önsklig nödvändighet
att tvingas slå sig samman med varjehanda vinglande borgerliga element för
att överhuvud ha några utsikter.
Vad man nu fått i stället är val i enmanskretsar med omval, ifall ingen
i första valomgången uppnår absolut majoritet. Här har man alltså
tillfälle att mönstra väljarna utan att därför riskera att få in en representant
som man sist av alla vill se vald, för så vitt denne nu inte samlar en
absolut majoritet. Före omvalet givs det sedan tillfälle till den allra
utsöktaste kohandel om platsen, där givetvis mellanpartiet ligger med de läckraste
chanser att bli det vinnande. Går det inte med högerns hjälp så går det
väl med vänsterns. På den vägen hoppas radikalerna kunna återuppnå sin
förlorade maktställning.
Det skall emellertid villigt erkännas att i valet mellan det avskaffade
systemet och någonting annat frestelsen blir stor att ta vad som helst, även
om det skulle vara dessa enmansval med omval, som Gambetta kallade "en
sönderslagen spegel i vilken Frankrike ej skulle känna igen sitt eget ansikte"
och som Briand en gång sade ha bildat "lite varstans i landet små
stillastående träsk", som behövde rensas upp med en kraftig ström, d. v. s. en
bättre valmäns-metod, och ävenledes Jaurès fördömde, "ett system, som
förslavar, korrumperar och söndrar". Socialisterna sade sig också rösta efter
ett val mellan status quo och enmansval och valde det senare. Tanken på
proportionella val hade denna gång ingen utsikt att slå igenom fast utskottet
helt nyligen uttalat sig för dylika val. Under diskussionen i
deputeradekammaren framfördes utom olika proportionella listmetoder även förslag om
majoritetsval med tilläggsmandat fördelade efter partiernas totala antal röster
och placerade i de valkretsar, där partiets kandidater* erhållit de procentuellt
största siffrorna, således någonting i överensstämmelse med det Adlerska
förslaget i Der Kampf för något år sedan. Förslaget föll emellertid efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
