Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Hyllander, L. Th.: Pressen och brottmålsreferaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH BROTTMÅLSREFERATEN
373
vudvikten fäst vid en del mer eller mindre billiga s. k.
dramatiska poänger. Härigenom bibringas emellertid allmänheten en
skev och ensidig uppfattning av målet. Är detta beklagligt, så
är det dock vida mera beklagligt, att vissa tidningar eller rättare
sagt tidningsmän, som fallet varit gång efter annan, ej ens akta
för rov att i egen hög person sätta sig "till doms" i ett brottmål,
och detta till på köpet långt innan vederbörande domstol hunnit
slutbehandla detsamma. Jag behöver ju blott nämna det kända
fallet, då en härvarande morgontidning för en tid sedan med
pon-tifikal myndighet dekreterade, att domen i det första Marsjö-målet
måste komma att stå sig! Något på en gång klumpigare,
taktlösare och enfaldigare i journalistväg torde man allt få leta efter!
Knappast har en brottsling satts inom lås och bom, långt innan
man med absolut bestämdhet vet om han är skyldig eller ej, är
en i skandaler och brott "görande" tidning framme och
uppställer frågan: vad får han väl för straff? Man rådfrågar en
naturligtvis anonym, men icke desto mindre "en av vårt lands
obestritt främsta auktoriteter", och så befinner man sig då i den
lyckliga situationen kunna meddela läsekretsen, att jämlikt den och
den paragrafen i strafflagen får han av allt att döma en 5 à 6
års straffarbete. Punkt och slut.
Denna metod är på en gång löjlig och farlig. Den är löjlig så
till vida, att naturligtvis endast den i målet fungerande domaren,
den ende som i grund och botten känner processmaterialet, han
och ingen annan kan yttra sig i frågan om den "rättvisa" och
mest lämpliga straffmätningen. Den är farlig så till vida, att
varken mer eller mindre än rättens oväld kan komma att sättas
i fara tack vare densamma. Allt opinionsbildande för eller emot
under ett brottmåls handläggning är absolut av ondo och i högsta
grad förkastligt. Man skall nämligen ingalunda inbilla sig, att
häradshövding X. eller rådman Y., i samma ögonblick han slår
sig ned i domarsätet, är i stånd att avkoppla s. a. s. allt
"mänskligt" för att bli en ren tankemaskin, som helt mekaniskt väger
skälen pro et contra gentemot varandra! Ack nej, jämväl den
bäste och rättrådigaste domare på jorden är en skröplig och
ofullkomlig människa som alla vi andra och i samma mån som
medmänniskorna utsatt för psykisk påverkan, vare sig medveten eller
omedveten. Och därför ligger det en alldeles särskild vikt uppå,
att han i ostört lugn och fri från påverkningar av vad slag de
vara månde får fullgöra sitt svåra och ansvarsfulla värv.
Pressreferaten från rättegångsförhandlingarna måste alltså städse
hållas inom objektivitetens gränser. De få icke förses med
rubriker, som stämpla den tilltalade som mördare eller rånare —
inte en gång om man, i tron att dymedelst skydda sig mot
eventuella efterräkningar, sätter ett frågetecken efter benämningen! —
innan det till fullo blivit fastslaget, att han verkligen är skyldig
till mordet eller rånet i fråga. Och rättegångsförhandlingar få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
