Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Händelser och spörsmål - Inför fjärde Dawesåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELS KR OCH SPÖRSMÅL ’
379
mer att gå i avseende härpå. Tyskland har emellertid en viss hållpunkt uti
att Daweskommittén uttryckligen skrivit, att den grundat sina beräkningar
på övertygelsen "att det tyska folket förmår bära den börda planen ålägger
utan att dess levnadsstandard behöver sjunka under de allierade ländernas
och de europeiska grannarnas, som också ha tunga bördor att bära, även dessa
i hög grad en följd av ’kriget".
Det för framtiden med så många oberäkneliga faktorer behäftade
skadeståndsproblemet har emellertid icke endast en tysk sida. Även de som ta
hand om de tyska valuta- och sakleveranserna ha sina bekymmer. För det
första ha de sina väldiga skulder till Amerika att tänka på. Främst trycka
dessa skulder Frankrike. Allt mer och mer går opinionen synbarligen i den
riktningen, att Europa vinner mest på att betrakta ansträngningarna för att
frigöra sig från det finansiella beroendet av Amerika såsom en gemensam
europeisk angelägenhet. En tydligen sakkunnig författare i Vorwärts tar upp
den tanke, som lämnades i den engelska s. k. Balfour-noten av augusti 1922,
att kraven på Tyskland skola sättas till samma storlek som de allierades
gemensamma skuld till Förenta Staterna. Tysklands prestationer skulle då
kontinuerligt avlyfta hela den europeiska krigsskulden till den amerikanska
jättefinansen. Därmed skulle också, menar författaren i Vorwärts, den
utomordentligt stora förmånen vinnas, att en bestämd gräns sattes för vad Tyskland
sammanlagt under tidernas lopp skall prestera. I sin synnerligen
beaktans-värda uppsats betonar nämligen författaren i den tyska socialdemokratins
huvudorgan, att då Daweskommissionen gjorde sina förslag hade den endast en
begränsad uppgift sig förelagd. Den skulle icke fastställa den sammanlagda
storleken av Tysklands prestationer, utan endast det tyska folkhushållets
prestationsförmåga. Tyskland betalar nu sina skadestånd utan att veta om
dess betalningar äro endast räntor eller om de också äro amorteringar på en
skuld, vars totala belopp är obekant. Man kan icke gärna neka till att
Tyskland även med hänsyn till denna obekantskap om vidden av dess
totalprestation befinner sig i ett synnerligen otrevligt läge. Även här måste väl ett
besked i sinom tid givas och det förefaller som om det skulle komma att
innebära en lättnad även för de allierade, om den i Vorwärts framställda
synpunkten kunde beaktas.
Men det är icke endast denna åt Amerika vända sida av problemet, som
vållar de s. k. allierade makterna bekymmer. Ett annat, som mest gör sig
gällande i Frankrike, har fått stor aktualitet. Nödvändigheten att mottaga
väldiga delar av de tyska prestationerna i form av sakleveranser har uppkallat
starkt motstånd från den franska industrin, som därigenom ansett sig berövad
inbringande uppdrag. Nu synes emellertid den franska regeringen i alla fall
ha förmått åstadkomma en frontförändring; det signaleras, att
sakleveranserna skola tagas i anspråk för nyanläggningar i kolonierna, för förbättring
av hamnar, för järnvägsbyggnader m. m. Regeringen påpekar, att detta är
arbeten, som i annat fall icke skulle kunna komma i fråga än på länge, och
man försöker stämma industrirepresentanterna mildare genom att starkt
betona, att dessa åtgärder öka det franska folkhushållets ekonomiska förmåga,
vilket även måste gagna industrin på längden. Man förnimmer att de franska
industrimännen äro svåra att övertyga i dessa stycken, och endast en hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
