Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Lindström, Rickard: Demokrati och ledarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATI OCH LEDARSKAP
387
a†t den tenderar att äta upp sin man. Bebel behärskade det mesta
av de stora uppgifterna, därför att det på hans tid och i hans läge
icke var så mycket att behärska som nu.
På samma sätt ligger det till i alla länder, där arbetarna
bedriva positiv politik. Då partiet uppstod och det gällde att samla
arbetarna i detsamma, var det mest fråga om att påverka
massornas vilja — nu när partiet positivt medarbetar inom samhället
gäller det att påverka och utforma statsviljan. Nu möter
socialdemokratin icke uteslutande en dittills utanför politiken stående
massa, den stöter framför allt på andra partiers politiska vilja.
De förändrade förhållandena ha omskapat ledarfunktionerna.
Men detta gäller icke endast de socialistiska partierna. Det
gäller det demokratiska samhället i dess helhet. Omstöpningen av
arbetarklassens ledarproblem är i mycket en följd av de
förändrade betingelserna för statsmannaskapet överhuvud taget. I
den gamla överhetsstaten kom bara ett samhällsskikts intressen
och önskningar till uttryck i statens styrande; det fanns ingen
ansvarighet inför den verkliga folkmajoriteten, utan i de flesta
fall endast inför tronen, som var ett med den härskande
överklassen. En så onyanserad statsvilja var det ingen konst att
dirigera. Den moderna demokratin lämnar alla folkgrupper med
deras djupa sociala och ekonomiska intressesplittring inflytande på
statens styrelse. Här är det fråga om en långt gående
differentiering av det politiska livet, och de ledande statsmännen ha att taga
hänsyn till en folkvilja, vars livsyttringar äro ganska invecklade.
Det demokratiska parlamentet är en återspegling av denna
differentierade folkvilja, och det är enligt sakens natur oändligt mera
krävande att uppbära ansvaret inför detta än inför det gamla
överklassparlamentet. När nu människor tänka tillbaka på ’ ’den gamla
goda tiden" och berömma dess "kraftfulla och stora statsmän",
glömma de i regel dessas enklare uppgift. Det är en mera
komplicerad sak att vara statsman nu, och statsmannaformatet
behöver icke alls vara mindre, därför att uppgifterna i våra dagar
icke kunna lösas på samma okomplicerade och raklinjiga sätt som
förut. — Därmed är naturligtvis icke sagt, att den gamla tiden
saknade stora statsmän. Men storheten får icke riktiga
proportioner förrän den på ett rättvist sätt jämföres med de föreliggande
uppgifterna och deras natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
