Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Händelser och spörsmål - Ett jubileum inom svenska arbetarrörelsen - Vår socialistiska litteratur och den socialdemokratiska pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL 437
Kanske är det denna studieverksamhet som jämte tid som stan digheterna
börjat taga bort den gamla socialismens obotliga utvecklingsoptimism ur don
nya arbetargenerationen. Faktum är emellertid att våra dagars unga
socialdemokrater icke så där utan vidare tro, att "utvecklingen av sig själv
avbetar for oss". Den obetingade tron på "utvecklingen" har uppenbarligen
sett sina bästa dagar. Hos de unga socialisterna har i stället tanken på att
de måste lita till sig -själva vuxit fast. "Utvecklingen" gör ingenting gratis
åt människorna, tvärtom är det människorna som måste göra utvecklingen.
Programmet börjar alltmera få formuleringen: Vi måste först skapa socialistiska
människor, sedan kunna vi räkna på ett socialistiskt samhälle.
Vulgärmarxismens oförmåga att räkna med levande människor, dess blindhet för
psykologiska faktorer, har mötts av en stark och allt mera medveten reaktion hos de
unga socialisterna. Den som vill studera ungdomsförbundets organ Frihet och
de av förbundets förlag utgivna skrifterna skall snart bliva medveten om denna
strömnings styrka. T sinom tid skall nog detta införa ett levande element i
svensk politik.
Den socialdeniakratiska ungdomen är nog icke så förskräckligt "led på
politiken", som man i allmänhet vill påstå att våra dagare ungdom är. Tvärtom
är den livligt upptagen av att försöka leva med i de politiska händelserna. Den
är tillräckligt socialistisk för att begripa att man icke kan begära de
fullkomliga idealens blå himmel över en politik, som dock framför allt sysslar med
människornas trista materiella bekymmer. Men den sörjer icke nämnvärt över
det. Den börjar på att få en känsla av att det finns något som heter
medborgarplikt, som ålägger samhällets medlemmar att med omsikt försöka leda
de offentliga affärerna på det för människorna bästa sättet. Vem vet:
kanske spirar härur en gång den medborgardygd, som man på många håll
med allt större ängslan spörjer efter? Måhända är ropet efter en föryngring
av våra parlamentariska församlingar ett omedvetet krav på att denna
medborgardygd skall få en större plats. Det må vara hur det vill med det
berättigade i detta krav på en föryngring, hävdas kan i varje fall att ökade
mojligheter för de unga inom arbetarklassen att få göra sig direkt mera politisKt
gällande med största sannolikhet skulle införa några droppar livgivande saft
i den politiska kroppens gamla ådror. Men själv har denna ungdom ingen
särskild brådska. Den vet att dess tid kommer!
I/år socialistiska
litteratur och den
socialdemokratiskapressen.
Vårt lands socialistiska litteratur är icke precis
rikhaltig. Vad som producerats på området av
svenska författare är kvantitativt sett icke så värst
mycket, översättningslitteraturen är heller icke så
så stor. Utländska socialistiska arbeten från allra senaste tiden äro över huvud
taget icke översatta. I genomsnitt torde icke mera än två eller tre verk —
om man bortser från broschyrerna — med socialistisk tendens och över
socialistiska ämnen utkomma pr år. Vi ha då icke räknat med bolsjeviklitteraturen,
vars talrika övcrsättningsverk uppenbarligen tillkommit genom subvention
utifrån.
Främsta orsaken till att de socialistiska böckerna äro så fåtaligt
representerade i den svenska bokfloden är naturligtvis, att intresset för detta slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
