Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
UEPÜÊLltf
ständigt hålla kravet levande, så att det inom en överskådlig och
helst snar framtid kan vinna majoriteten för sig. Det är den
enda vägen fram.
Men om nu målet icke är något att sträva hän mot. Det går
kanske lika bra att göra en verklig realdemokrati i ett kungastyrt
land som i en republik, i ett land, där halva statsmakten på guds
försyn får tillfalla en person, som eventuellt ej har den minsta
lilla kvalifikation att fylla sin uppgift, som där
centralrepresentanten framgår genom ett urval, låt vara, att detta urval givetvis
ej alla gånger leder till den bäste. Det leder i varje fall ej till
den sämste. Även om garantierna att man skall få den bäste i
det fallet ej äro absoluta, äro de dock större än då man inga alls
har, för att resultatet skall bli någorlunda, än då man litar enbart
till aveln, i all synnerhet som a vein ej är rationell ens så långt
vi veta något om ärftlighet och de faktorer, som därvid spela in.
Inte ens om man från monarkin fullständigt kopplar av alla
funktioner, som för samhällslivet äro av något värde, kan man
för övrigt sjunka tillbaka i förvissningen, att den monarkiska
dekorationen är oskadliggjord. Denna dekoration blir så lätt en
central samlingspunkt för alla dem, som ej finna sig till rätta i ett
demokratiskt system, som för resten strängt taget ej alls har plats
för det svansviftande och kryperi, som frodas så väl i tronens
skugga.
Ceremonier och tillställningar äro ej helt betydelselösa, då det
gäller att hålla kvar folket i beroende och tanklöshet. Det har
katolicismen förstått och rättat sig därefter. Det förstår
monarkismen och gör vad den kan. Lyckas man bara hindra folk från
att tänka, blir resten av arbetet lätt nog. Kan man få massorna
att med jämna mellanrum gapa och stirra på glitter och grannlåt,
glömma cle förvånansvärt lätt åtminstone till en tid även
näraliggande intressen och bekymmer. Man tutar dem i öronen så länge
och intensivt att monarken är ett högre väsen, att de slutligen
synas tro det. Och dagen kan komma, då detta är en tillgång för
demokratins motståndare, som demokratin ej får underskatta.
Redan ur den synpunkten är det skäl att ej glömma bort punkten
"republik".
Men monarkin har en reellare innebörd, den må till det yttre
synas hjälplös nog. Kring hovet och kungahuset samlas allehanda
baksträvare och lycksökare. "Hovkamarillor" äro ej imaginära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
