Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Lindström, Rickard: Socialdemokratin och Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOCIALDEMOKRATIN OCH SOVJET-RYSSLAND
455
Konferensen ställer därför hela sin moraliska kraft till förfogande at det
genom utlandet våldförda Ryssland. Den vidhåller sin rättmätiga fordran på
att få sända en undersökningskommission till Ryssland för att därigenom inför
den internationella socialismen och den offentliga meningen framlägga de
verkliga förhållandena beträffande den revolutionära kampen inom Ryssland och
om stridigheterna mellan de socialistiska partierna såväl som över
kontrarevolutionens ränker och lönnliga spel och den utländska militarismens, både den
tyska och ententens, arbete i Ryssland.
Ett sådant uttalande kunde icke gärna göras av ea
sammanslutning, som ville befordra våldspolitiken mot Ryssland. Det är
genomandat av den djupaste sympati för den ryska revolutionen och
det anknöt till Internationalens gamla traditioner ifråga om
kampen för alla folks — alltså även det ryska folkets —
självbestämnings-rätt. På Luzernkonferensen närvoro representanter för samtliga
de partier, som fullföljde Andra Internationalens traditioner, jämte
ombud för en del partier, som sedan anslöto sig till den s. k
Wien-Internationalen: de tyska oavhängiga, österrikarna, fransmännen
m. fi. Det samarbete, som ännu i Luzern var möjligt, sprängdes
kort därpå. Det var bara de på Andra Internationalens grund
stående partierna, som den 31 juli—5 augusti samlades till
kongress i Genève. Även denna kongress "höjde sin protest mot
offensiven mot sovjetrepubliken" och den vände sig "kraftigt mot
varje försök, att taga de nuvarande händelserna till en förevändning
för inblandning i Rysslands angelägenheter". Även de värsta
socialförrädarna opponerade sig sålunda med all makt mot de
"imperialistiska planerna’’!
Vid exekutivmöten och konferenser under åren 1921 och 1922
upprätthöll Andra Internationalen och dess partier denna linje.
Måhända ännu mera markerat gjorde sig den i februari 1921 bildade
Wien-Internationalen (2½-Internationalen) till tolk för samma
synpunkter. Det var därför naturligt, att denna allmänna åskådning
beträffande Rysslands problem skulle erhålla en klar utformning i
de uttalanden som gjordes av den stora internationella
socialistkongressen i Hamburg under maj månad 1923, då de båda
socialdemokratiska internationalerna förenades till Socialistiska
Arbetarintcr-nationalen. Hamburgkongressen uttalade:
Kongressen — — — uppfordrar arbetarrörelsen att bjuda motstånd mot
varje form av intervention i Ryssland från de kapitalistiska regeringarnas
sida. En intervention under deras ledning skulle icke bortskaffa felen hos
flen ryska revolutionens nuvarande fas, utan revolutionen själv. Fjärran ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
