Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Ellgar, Nat: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"ÆO
XAT ELLGAR
tur och konst till deras stormlopp mot den allsmäktiga franska
smaken.
Det är en händelse, som ser ut som en tanke, att just den
naturalism, som en gång fördrev Fedra från den levande teatern, nu själv
håller på att få sitt öde beseglat genom en modernism, som valt just
Fedra till exponent för sin framtidsförkunnelse. Är det nemesis
eller är det utvecklingens cirkelgång?
Den stora publiken tänkte helt säkert på intet av allt detta, då
den såg Fedra uppföras här. Frånsett förargelsen över
dekorationen satt den förmodligen i extas över det på alla händer
förträffliga framförandet, — fastän man hört även högt kultiverade
åskådare anse, att det varit värt en bättre sak.
När Jacinto Benavente för några år sedan hugnades med Nobels
litteraturpris, satte mången här i landet upp en ohövligt förvånad
min över att modern spansk litteratur kunde uppvisa ett
representativt och konkurrenskraftigt namn. Man erinrade sig visserligen
Echegeray, en tidigare spansk Nobelpristagare, men någon bestämd
uppfattning om kvalifikationerna hos båda hade man icke...
Emellertid har det under de senaste åren sörjts för, att den
spanska litteraturen, eller åtminstone dramatiken, blivit något mera
känd hos oss. Apropos Benavente var ju hans "Marionetter"
för icke länge sedan ett av Konserthusteaterns starkaste program.
D :r Per Lindberg, som var detta styckes regissör, har nu även fört
fram ett annat spanskt drama — men av den klassiskt-monumentala
genren, ett världslitteraturens mästerverk, en av "de eviga
böckerna", Calderon de la Barca’s stora dramatiska lärodikt "Livet
en dröm".
Litteraturhistoriskt sett befinner sig detta drama på gränsen
mellan spansk efter-renässans och barock. Dess ingredienser ha
formats av brokigt skiftande stoff. Ehuru både art och idékrets
här är oss främmande, kan man få någon klarhet i sammanhangen
genom att gå tillbaka till vissa nationella, sociala, politiska och
religiösa förutsättningar. Först och främst den spanska
national-karaktären själv, en egenartad konstellation av skenbart oförenliga
drag, en hybrid av moriska, kristna och judiska kulturelement.
Sammansvetsningen till enhetlighet har först sent kommit till stånd.
Det mest utmärkande för denna nationalkaraktär: obändig
ärelystnad, ömtålig hederskänsla, braskande stortalighet, brutal
sensualism, galanteri, bigotteri och religiös lidelsefullhet står levande
för oss i Calderon’s dikt. Hjältarna blossa av romantik och i
deras blod flammar den lågande spanska solens hela glöd. För dem
gäller "av romersk dygd den evigt första läran, att livet har sin
rätt men framför livet äran". Det ligger verkligen något uti, vad
vi skämtsamt kalla att vara "spansk",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
